lördag 27 augusti 2011

Åska

I arla dag har molnen ljusa grenar som piskar jorden. Jag såg den slå ned och blev faktiskt överraskad av smällen, och jag tror att glasrutorna vibrerade lite.
Jag har varit vaken i fem minuter, men står ändå vid fönstret, morgonrocken svept över axlarna, iakttar himlen oavbrutet. Nuförtiden påminner åskan mig om en nära vän, och jag sänder iväg ett meddelande för att se om hon är vaken. Inget svar.
Jag borde höra mig för på öarna också.
Blixtarna jagar varandra inuti molnen.
En joggare springer hemåt mitt i morgonens klimax.
Jag tror att sommaren ville lämna oss med ett minne.