måndag 24 oktober 2011

Något hatiskt jag hittade

Här hittade jag något jag skrivit, för ett par år sedan, på skoldatorn:

"Hon berättar för alla som vill lyssna om låtar, som varje gång hon lyssnar på dem river hennes själ, med ett leende på läpparna. Om hur hon skulle älska att tatuera in en textrad ur en djup, djup låt, hon njuter av uppmärksamheten, njuter av hur utstickande hon ger intryck av att vara. Förklarar varför just den här låten är så betydelsefull, förklarar varje strof, som om endast hon har sinnet att förstå. Hon ska åka runt i Europa under mellandagarna, ibland i London, ibland i Paris, för hon är en fri själ, och hon vill att andra ska veta att hon minsann har råd med att vara det.
Och de som lyssnar har tindrande öron och de som lyssnar spyr ut entusiastiska utropanden som hon som berättar absorberar likt en möglig tvättsvamp.Hon har ett märke med världsnaturfondens söta lilla panda på sin väska, för att visa omvärlden att hon inte bara har ett poetiskt sinne, utan hon bryr sig om de utrotningshotade djuren också. Alla hennes kompisar önskar att de var som henne."

Baserat på en verklig händelse!