lördag 25 februari 2012

På begäran av Måns.

Här är ännu ett inlägg om de eminenta Circle Takes the Square. Just här rankar jag låtarna från As the roots undo, från bäst till mindre bäst. Och eftersom jag aldrig får chansen att citera CTTS, så har jag passat på lite. Enjoy.

1. Non objective portrait of Karma.
Är väldigt svag för deras delikata uppbyggnader av stämning innan stormen släpps lös, så att säga. Och introts gitarrslinga är nog den melodi som jag mest spelat på gitarr någonsin. Tröttnar aldrig på att spela den. Med det sagt så är det inte den bästa live-låten, men nära på. Let them eat shit from our trembling hands.

2. Interview at the ruins.
Det är nu det blir svårt. Ännu en med underbart intro. Tror att det är det slutgiltiga mässandet av A murmur, from the ruins echoes softly as the roots undo, and the branch becomes, som ger den andraplatsen. En av mina favoritlåttexter.

3. In the nervous light
För att jag inte kan med att ge den något sämre. Som demoversion var den nästan sorgligt kass, jämfört med vad de lyckades göra den till på albumet. Bästa låten live, utan tvekan. Och vem tilltalas inte av bokbål egentligen? All I ever asked, was for a clean break.

4. Same shade as concrete.
Även denna sjukt bra live. Skitbra samspel i vocals. Those who wait in doubt will float like concrete.

5. Kill the switch.
Svårt att placera den här låten, eftersom den är så mångfacetterad. Somewhere out there, there's a thrill, I swear.

6. A crater to cough in.
Titeln är tydligen en lek med ordet "coffin", något som det tog mig ett par år att fatta. När jag började lyssna på dem så tror jag att den här låten låg på förstaplats. The gazing at a candle to find calm, but we all know it's at the center of the storm.


7. Crowquill.
Hamnade sist p.g.a. rörighet, och korthet. Associerar den lite med Spirit narrative på nya EP:n. My genes didn't bless me with the foresight of a sage but I know how this will end, in apologies and ink on the page.

söndag 12 februari 2012

Youtube.

De senaste två-tre åren så har jag varit en flitig användare på youtube. Detta innebär dock inte att jag lagt upp videos (även om jag faktiskt för några månader sedan köpte en dräglig webbkamera i syfte att göra just det, men insåg senare att fan, jag kan inte med att sitta och prata med en kamera när det bor en hel familj i samma hus som jag), utan att jag är expert på att titta på andras videos. Och i detta område av expertis ingår även att vara väldigt lärd i konsten att skjuta upp saker och ting, till förmån för att kolla vloggar, musikcideos, parodier och sketcher.
   Youtube har faktiskt i någon utsträckning tagit över en liten del av mitt liv. Jag har förändrats lite av den, fått massor av onödig men intressant kunskap, och lärt mig uppskatta karismatiska personligheter.

Så här är en liten lista på några av mina favoritkanaler på youtube. Observera att det inte finns någon kronologisk ordning i listan.

WheezyWaiter. Han var nog den första vloggaren som jag började följa. Hans videos kretsar för det mesta runt en klonmaskin, en tidsmaskin, alla djur som får plats i hans lägenhet, inte sällan världens undergång, och andra konstiga scenarion. Klonmaskinen uppfann han för slippa göra hushållssysslorna själv. När klonerna blir klara med sina sysslor så beordras dem till att hoppa ned i alligatorgropen, antingen för att Wheezy inte vill att de skall rymma, eller för att han egentligen njuter av det. Kloner som vägrat sluta som alligatoravföring är bland annat sexy clone, quiet clone, revenge clone och speech impediment clone. NOW GO WATCH.

NicePeter. Han är mest känd som upphovsmannen (vid sidan av EpicLloyd) till Epic rap battle of history, men jag tycker mer om Monday Show, vilket är en helmysig vlog om allt möjligt. Återkommande teman är låtframföranden live, öppnandet av tittarbrev (för det mesta hillarious), och... Och. Allmänt prat. ROLIGT VA? Han är mysig.

BriTANick. Otroligt roliga sketcher. Enough said.

Jacksfilms. Bitter, ond, rolig, galen. Gör musikvideos, sketcher, parodier, you name it. Återkommande är Your Grammar Sucks, där han gör sig rolig på youtubekommentatorers bekostnad.

Barelypolitical. Mest kända för deras musikvideo-/musikparodi-serie the Key of Awesome. Anställda är både människor och levande mjukisdjur.

Vsauce. 100% intressanta, konstiga, mind-blowing, äcklande och på annat vis triviala fakta. Har bland annat utforskat hur mycket den totala vikten av Internet är, varför man drömmer, hur man definerar "medvetandet", med mera. "Programledaren" Michael Stevens är obehagligt lik WheezyWaiter. Har även återkommande videos: LÜT (handlar om konstiga/roliga saker man kan köpa på internet/otherwise), IMG (Images of the week), DONG (saker som man kan "Do Online Now Guys") med mera. Rekommenderar starkt att gå in på deras kanal, klicka "videos" och sedan "playlists" (kolla in Leanback). You're welcome.

Vlogbrothers. Den första januari år tvåtusensju så bestämde sig bröderna John och Hank Green att de skulle avsluta all textbaserad kommunikation med varandra, för att endast kommunicera via vlog och telefon. John Green är prisbelönad författare, och Hank har givit ut ett för mig okänt antal musikalbum. De är båda underbart nördiga, roliga och lite smågalna. Det spelar ingen roll att de redan hållt på i fem år - man kommer snabbt in i alla konstiga internskämt. Och det spelar för övrigt för det mesta ingen större roll i vilken ordning man kollar på deras videos. Vlogbrothers är min senaste favoritkanal på youtube.

Randytaylor69. Tjugofemårig (ja, det är sant, även om hon ser ut att vara 17-18) engelska, som är bitter, rolig, nördig, kaxig, har talang för att skriva, och är intelligent (pluggar fysik på universitetet)!! Hon har dock för närvarande lagt ned sin youtubeverksamhet -- det är ej känt om hon planerar på att komma tillbaka. Men ändå, hon är värd att kolla in. Även värt att kolla in hennes vyou.com/roze .

Shane Dawson. Ärlig, rolig, gillar att klä sig i kvinnokläder (tje, han spelar en del kvinnliga karaktärer som återkommer i både hans musikvideos och vlog), och har en konstig familj. Känner att jag inte kan göra honom rättvisa i denna lilla text.

Mysteryguitarman . Gör korta, innovativa "musiksketcher", med surrealistiska videoeffekter.

Jenna Marbles. Gör otroligt roliga parodier om överdrivna könsroller/könsbeteenden. Ibland även små "rants" som är tämligen skarpsinta.

Regular Ordinary Swedish Mealtime. Vanliga svenskar som gör vanlig svensk mat på vanligt svenskt vis, med en liten nypa vildsinthet och skoningslöshet.

Furthermore finns Nerimon, Charlieissocoollike, crabstickz, FPSrussia (en ryss som demonstrerar sina vapen och är mega-badass), Olgakay, Tobuscus, Screenteamshow, CGPGrey (gör väldigt trevliga informativa videos) och theslowmoguys (som filmar saker i super-slomotion, typ explosioner och annat trevligt)

lördag 11 februari 2012

Utkast till fantasy-projekt: Berättelsen om landet Meta


Detta är en fantasyberättelse jag påbörjade någon gång förra året.
Jag har nu bestämt mig för att fortsätta skriva på den, lite smått, lite sporadiskt, men inte desto mindre aktivt. Här är introduktionstexten som jag satt som place-holder, för att ha en utgångspunkt.
HERE GOES.

________________________________________________________________________________________________


Det var Meta. Ett land innehållande oräkneligt många berg, slätter och floder, och detta land var störst; det var en stolt nation, med invånare, var dag slitande med det ena eller det andra, som alltid såg sig vara lyckliga att vara del av den stora entitet som var deras nation. Bönderna, handelsmännen, högfärdiga som grovjobbande, stadsbor och resande, alla jobbade de mer eller mindre hårt, i och för ett starkt samhälle.
          Eller, det var i alla fall så som Kejsarstabens propagandautskott gillade att beskriva landet. Men det fanns faktiskt andra, som var av helt annan åsikt än medlemmarna i Kejsarstaben.
          Ett praktexempel på en sådan åsiktshavare, var Mijal ”Meck-Mille” Milastrad. Han var, enligt honom själv, en alldeles utmärkt klarsynt och förnuftig herre. Som Huvudstadens ende mekaniker skicklig nog att underhålla den Kejserliga Armén, var han för det mesta högt ansedd av många av Huvudstadens ordinära medborgare. En del av de kejsaranställda var dock av en helt annan åsikt. Men även om Mijal och Kejsarstaben hade ett mycket bestämt ömsesidigt hatförhållande, så var de beroende av varandras tjänster.
          Låt oss börja med Mijal.
          Vad har hans livshistoria i beredskap för oss, de intresserade och förväntansfulla läsarna? Kanske ett storslaget äventyr om piratbesättningar, myterier och skatter, som allt slutade med att han förlorade benet och var tvungen att ta jobb i Meta som robotreparatör? Jag är av samma vetgiriga stoff som läsarna, och det var därför som jag bestämde mig för att ge mig iväg och prata med herr Mijal.

         
Vidar ”Journalf” Alfenbroder stängde sin bakåtsyftande dagbok med en måttligt ljudlig smäll. Torkade av det kvarvarande bläcket från pennan på en smutsig näsduk, skruvade på locket på bläckflaskan och lutade sig tillbaka. Stolen knarrade, precis som hans rygg. Han lät slippa ur sig ett morrande av välbehag när ryggkotorna krasade mot ryggstödet.
          Jag kanske borde sluta med det där, tänkte han. Kanske leder till ryggproblem till slut.
          Långsamt lyfte han på högerarmen en aning. Han lade handflatan mot sin haka och spände käken, tog tag i nackhåret med vänsterhanden, och tvingade huvudet att vrida sig tills det tog stopp. Nacken gav ifrån sig fem högljudda sprakanden. Han slappnade av och suckade nöjt.
          Han skrockade för sig själv. Vem försökte han lura? Samma dag som han slutade knäcka sina leder så skulle han ta-sig-fan ta ett varv på jogginghjulet. Armhåren reste sig en aning av avsky.
          Han tittade på sin klocka. Förutom att klockan var ett mitt på dagen, så såg han även de breda läderremmarna som höll klockan på plats runt hans bastanta handleder. Huden buktade ut lite på var sida av läderbandet, som om den stryptes av en snara och kippade efter luft.