lördag 25 februari 2012

På begäran av Måns.

Här är ännu ett inlägg om de eminenta Circle Takes the Square. Just här rankar jag låtarna från As the roots undo, från bäst till mindre bäst. Och eftersom jag aldrig får chansen att citera CTTS, så har jag passat på lite. Enjoy.

1. Non objective portrait of Karma.
Är väldigt svag för deras delikata uppbyggnader av stämning innan stormen släpps lös, så att säga. Och introts gitarrslinga är nog den melodi som jag mest spelat på gitarr någonsin. Tröttnar aldrig på att spela den. Med det sagt så är det inte den bästa live-låten, men nära på. Let them eat shit from our trembling hands.

2. Interview at the ruins.
Det är nu det blir svårt. Ännu en med underbart intro. Tror att det är det slutgiltiga mässandet av A murmur, from the ruins echoes softly as the roots undo, and the branch becomes, som ger den andraplatsen. En av mina favoritlåttexter.

3. In the nervous light
För att jag inte kan med att ge den något sämre. Som demoversion var den nästan sorgligt kass, jämfört med vad de lyckades göra den till på albumet. Bästa låten live, utan tvekan. Och vem tilltalas inte av bokbål egentligen? All I ever asked, was for a clean break.

4. Same shade as concrete.
Även denna sjukt bra live. Skitbra samspel i vocals. Those who wait in doubt will float like concrete.

5. Kill the switch.
Svårt att placera den här låten, eftersom den är så mångfacetterad. Somewhere out there, there's a thrill, I swear.

6. A crater to cough in.
Titeln är tydligen en lek med ordet "coffin", något som det tog mig ett par år att fatta. När jag började lyssna på dem så tror jag att den här låten låg på förstaplats. The gazing at a candle to find calm, but we all know it's at the center of the storm.


7. Crowquill.
Hamnade sist p.g.a. rörighet, och korthet. Associerar den lite med Spirit narrative på nya EP:n. My genes didn't bless me with the foresight of a sage but I know how this will end, in apologies and ink on the page.