fredag 30 mars 2012

Korten på bordet

Nu har jag gått på en tråd, följt ett nystan i snart nitton år. I sommar tar det slut. Det är dags att själv börja leta efter en utväg ur labyrinten. Jag hoppas kunna göra ett beslut, något som ger mig något nytt, som tar mig ifrån allt. Jag skall bli uteliggare, jag skall bli affärsinnehavare vid en motorväg på landsbygden, jag skall bli oligark i saudi-arabien. Jag skall bli svartmagiker eller pilbågsmästare, jag skall gå på Satans stora bal, jag skall tala med en vacker tjej, och inte göra bort mig. Jag skall regera på alla nattklubber i Göteborg, jag skall förespråka det klara sinnets fördel, jag skall bli politiker. Jag skall gå och aldrig mer komma tillbaka.
Men egentligen skall jag sikta högt och bli besviken.

onsdag 7 mars 2012

Första magiska, trevande stegen

Jag har nu tagit mina första steg in i världen som kallas geocaching. Eftermiddagarna blir för korta, och sommaren verkar vara alldeles för långt borta för att jag skall känna mig nöjd. Jag har nu hittat fyra små skatter på Björkö: Den första kamouflagefärgad, upphängd i en en (busken, du vet), och ungefär lika stor som en gammaldags kamerafilm-behållare. Så, det var en utmaning att få syn på den.
De andra tre låg i bergsskrevor, under stenar, eller både och.

det finns en sorts pryl som kallas geocoin, som är ett föremål som har en unik kod ingraverad på sig. Dessa geocoins skall man flytta från cache till cache (en cache är behållaren som man letar efter, om det inte framgick). Koden skriver man in på geocaching.com , och man får då reda på vilka andra som har hittat den lilla prylen, samt var den har varit.
Jag hittade en som har varit i USA, Tjeckien, Schweitz, och som på något konstigt sätt hamnade femhundra meter från mitt hus. Jag skrev in koden på hemsidan, och såg dess resväg, tillsammans med foton av den i ett Schweitziskt bergslandskap.
Det var lite av en surrealistisk upplevelse.

lördag 3 mars 2012

Geocaching+storytelling=Braincrack

Så som Ze Frank uttryckte det, är det bäst att få en idé ur systemet innan den slår rot och man blir beroende av att planera den. Så kallat braincrack. I följande text vräker jag ur mig mitt crack:

  När jag idag stod på balkongen och borstade tänderna i morgonrock klockan halv tre, tänkte jag på när jag gick vilse här på björkö för ett par dagar sedan.
Jag följde en stig jag aldrig följt förut, som passerade genom ett före detta militärområde, med en hel drös igenmurade bunkrar. Så tog stigen slut i en ravin med ännu en igenmurad bunkeröppning. Jag tog mig igenom ravinen, och följde en viltstig. Det var då jag lärde mig att vilt inte har något emot att gå genom träskmark eller bäckar, vilket jag med mina tygskor har.

Jag har gjort ett par lama försök på geocaching i min ungdom. Första gången gick jag och min storebror ut alldeles för sent med en alldeles för dålig GPS, vilket ledde till att vi hade en sjömil i kvadrat att leta igenom i skymningsmörker med en fungerande ficklampa. Vi gick hem kalla och besvikna.
Andra försöket kom samma intensiva vinter. Jag tog på mig dubbla byxor, min lojala kinesiska piratkopia till Canada Goose-jacka, mössa och vantar, och stoppade på mig den kassa GPS:en. Den här gången gick jag ut på förmiddagen, och valde en cache med ledtråd med koordinaterna. Jag klättrade in bakom ett buskage vid vägen, letade och hoppades att ingen jag kände skulle gå förbi. Ingen lycka den gången heller.

Just nu har jag gått ned mig i berättandets träsk. Jag håller på med två skrivprojekt: ett jag borde göra men aldrig gör och ett som jag vill göra men förbjuder mig själv från att göra, p.g.a. att jag måste skriva på det försnämnda.

Så kom det sig att idéerna storytelling och geocaching slogs ihop i mitt huvud.
Jag tänker mig en serie med caches, en novell till varje, där föremålet i cachen har betydelse för storyn. Novellerna skall vara relaterade till varandra, till exempel en serie noveller som handlar om en människas äventyrliga liv.

Varje cache skall markera en viktig händelse i människans uppväxt, helst en som bjuder på underhållande läsning, och innehåller ett för historien betydande objekt att lägga i cachen.
Storyn kan handla om flera personer, med en stor cache där de två karaktärerna till slut möts, eller skiljs åt för alltid.
I varje cache kan nästa del av historien ligga, om man nu vill göra det ännu lite mer motiverande.
Det skall helst även vara ett litet äventyr att ta sig till cachen -- den kanske ligger på en ö som man endast kan nå genom att paddla eller simma. Men som sagt, platsen måste framgå i novellen. Eller så finns platsen gömd som en gåta i texten (vid sidan av koordinaterna, förstås)!

Det är bara alldeles för synd att jag inte har någon bra GPS.