onsdag 18 april 2012

Fantastiska post-apokalypser

Återigen har min affekt för allehanda typer av post-apokalyptiska scenarion fått sig en renässans. Av denna anledning sammanställer jag här en omfattande lista av filmer, böcker och annant i genren som jag haft mycket nöje av. Några av dessa kanhända inte är riktigt post-apokalyptiska i sin rätta mening, men jag tycker ändå att de passar in här, då känslan är densamma.

Böcker

Metro 2033

Detta är post-apokalyptisk litteratur när den är som bäst. För att se vad jag i övrigt har att säga om Metro 2033, romanen om Moskvas tunnelbana efter tredje världskriget, gå till detta blogginlägg.


Do androids dream of electric sheep?

Efter ett atombombskrig har världen hamnat i förfall. Städerna töms på invånare när fler och fler lockas till att flytta till Mars eller någon av de andra terraformade planetkolonierna. På jorden fortsätter livet för många; antingen sådana som påverkats av radioaktiviteten såpass mycket att deras intelligens börjat dala, och därför inte längre har tillstånd att varken lämna jorden eller föröka sig, och de som helt enkelt valt att stanna hemma på jorden. Husdjur eller kreatur har blivit en statussymbol, då listan på existerande djurarter minskar för varje dag som går. För de som inte har råd med ett riktigt djur finns elektriska sådana -- perfekta kopior vars betéendeprogram är snarlikt livstrogna. Rick Deckard lever med sin deprimerade fru och jobbar som prisjägare på ett polisdistrikt i Los Angeles. Hans enda jobb är att "pensionera"/likvidera androider, som kommit till jorden från kolonierna utan tillstånd. I hela romanen slåss karaktärerna med osäkerheten kring vad som är autentiskt och vad som är fabricerat; vad är äkta, och kan saker som är oäkta ersätta det äkta? I boken är det nästan omöjligt att skilja på äkta och oäkta, och det blir bara svårare ju längre tekniken utvecklas. Snart kan ingen vara säker på om ens de egna minnena inte är program som rör sig i en tillverkad processor.

Liftarens Guide till Galaxen

Detta är en fantastisk bokserie som handlar om hur Arthur Dent klarar livhanken efter att hans hem demolerats. Både hans husliga hem och hans planetära. Tillsammans med sin vän Ford Prefect (som han aldrig anade faktiskt härstammade från en liten planet nära Betelgeuse 5, och inte alls från Guildford som Ford själv brukade påstå) liftar han runt i universum, ständigt sökande efter en vanlig, hederlig kopp te, och kanske till och med lite lugn och ro. I detta sökande misslyckas han ständigt, och råkar istället ut för sådana utslitande moment som en middag vid Slutet av Universum, tidsresor fram och tillbaka, och den besvärliga men livsnödvändiga konsten att fortsätta flyga efter att man kastat sig mot marken och missat. För mer info om mästerverket av Douglas Adams, läs  detta blogginlägg.

Filmer

Wall-E

En av mina favoriter bland animerade filmer.
Människornas lösning på de alltjämt växande sopbergen var att bygga ett jättelikt självförsörjande rymdskepp, bygga en armada av städrobotar, sätta dem i arbete, och sedan fly från sin förstörda planet ut i rymden. Nu finns det bara en sådan robot kvar på jorden, och i sin ensamhet så har han blivit en gnutta excentrisk. Han samlar på udda objekt han hittar i den världsomfattande soptippen, och har en kackerlacka som husdjur. Hans namn är Wall-E. En dag störs hans bekymmerslösa existens av att en gigantisk rymdraket landar på jorden, lämnar en sond, och lyfter sedan. Denna sond  visar sig bli Wall-Es livs stora kärlek.
Under filmens första halva så yttras inte ett enda ord (mer än robotarnas försök att uttala varandras namn: "eee-vaaa. Eee-vaaa?" "Eve. Eeeve!" "ee-va!"), och det är den som är effektivast i sitt berättande. Likt Portal 2 så berättas då historien utan att berättas. Nu säger jag inte att andra delen av filmen är dålig (tvärtom -- i andra delen finns scener som är rättså underbara), men så fort Wall-E och Eve konfronteras med människornas tal så blir det en annan film, nästan.

Nausicaä of the Valley of the Wind

Flera tusen år efter ett allomfattande och allförstörande krig så har människan återupprättat samhällen på jorden. Kriget och dess fasor är numera en myt. På jorden breder sig en giftig skog ut vars ständiga expansion endast stoppas av människornas lika ständiga tillbakahållande medel. I Vindarnas Dal bor prinsessan Nausicaä vars godhet (och färdighet med svävare) överträffar de flestas. Istället för att döda skogens varelser som då och då kommer ut ur djungeln för att anfalla, så hittar hon sätt att leda tillbaka dem till sitt hem, bort från människornas värld.
Men de större imperierna bryr sig föga om skogens liv, utan är endast ute efter att strida, med båd djur och människa.
  Denna beskrivning gör filmen knappast rättvisa, då det var såpass länge sedan jag såg den. Det är hur som helst min favoritfilm regisserad av Hayao Miyasaki.

28 dagar senare

Om man aldrig sett en zombiefilm förr så skall man antingen se denna eller Dawn of the Dead (som jag i och för sig tror är en mer typisk ZOMBIEFILM än den förstnämnda). De två filmerna är de bästa inom den seriösa zombieskräcken jag sett. Zombierna i 28 dagar är av den typen som kan springa, är resultat av en sjukdom snarare än en förbannelse som återupplivar de döda, och smittar via både blod och bett.
  Precis som i alla andra zombiefilmer så måste protagonisterna välja sina allianser väl för att inte bli förrådda, och gemenskapen stärks när det är den lilla gruppen mot hela världens monster.

Musik

Hadestown

Hadestown är ett konceptalbum som berättar myten om Orfeus och Eurydike i en post-apokalyptisk värld. Här är Hades, dödsriket, utbytt till den underjordiska och enda staden (Hadestown) kvar i världen, där den enväldige härskaren Hades styr. Även om ett av villkoren för att få komma till Hadestown och jobba, och bli lönad för sitt arbete, är att aldrig någonsin återvända till jordytan, där djungelns lagar lyder, precis som det sig bör i en postapokalyps. Men på ytan finns fortfarande kärlek, som den mellan det nyvigda paret Orfeus och Eurydike. Men, som det sjungs i låten: "Hunger has a way with you/ there's no telling what you're gonna do/ when the chips are down, now that the chips are down". Eurydikes svält kan inte mättas med vackra dikter, något som Orfeus får lära sig den hårda vägen.

Spel

Mutant: Undergångens Arvtagare

Man har endast teorier om vad som tvingade människorna att dra sig tillbaka till underjordiska städer i forntiden, men en brett accepterad teori är att det var på grund av ett regn av kometer som föll över världen, vars effekter bland annat innefattade att en hiskelig epidemi spred sig på jorden -- Den Röda Pesten. Men detta påstådda kometregn var bara början, för det som följde var Enklavkrigen, då de många underjordsstäderna (enklaverna) ställde sig mot varandra, och stred till sista man. Dessa krig sägs ha varat i flera hundra år, och att den tekniska utvecklingen i lika många år var likriktad åt krigsmedel och andra metoder för att få övertag över de andra enklaverna. Till sist klev man upp till ytan igen, som i det närmsta hade glömts av efter så många år, och möttes av en värld full av upprättstående djur.
Denna teori är endast en av många som spekulerar i vad som hände innan den nutida historien började skrivas. Nu lever människor bredvid mutanter (människomutanter och djurmutanter) i städer över hela Skandien, även om de ickemuterade människorna i praktiken står över mutanterna.
Många zoner är dock fortfarande livsfarliga att beträda. Många av dessa så kallade Förbjudna Zoner är forntida städer, med torn som osannolikt nog fortfarande står i sin fulla längd, ända upp till skyn. I dessa zoner finns lika många ovärdeliga skatter som det finns styggelser och osynligt gift som dödar utan att märkas.

En del av charmen med detta rollspel är att det utspelar sig i det framtida Sverige, och de framtida varelsernas språk är en unik fabrikation som ger liv och stämning åt världen.
Mutant: UA är ett svenskt rollspel som gick ur tryck år 2009. År 2010 fick jag reda på att det existerade, och har sedan dess försökt få tag på alla böcker begagnat. Vissa av böckerna i serien övergår 2000 kronor i värde, i tryckt form.


Portal 2

Innan du spelar Portal 2, så bör du ha spelat igenom det föregående spelet. Men oroa dig inte, för det tar inte så lång tid. Den gemensamma handlingen i båda spelen är att du är en kvinlig karaktär som vaknar upp i lokalerna tillhörande Apperture Science. Under spelets gång är det en dator som komunicerar med dig genom högtalare. Ditt enda uppdrag är att överleva de utmaningar som ställs framför dig med hjälp av ett portalgevär, som kan placera två hål på separata ytor, men som tillsammans skapar ett hål i rummet av samma karaktär som en dörr. I Portal 2 är Katastrofen allestädes närvarande. Jag kan ärligt talat inte förklara handlingen utan att spoila det, så därför rekommenderar jag att du med omedelbar verkan går antingen går och ser walkthrough-videos på youtube av första spelet och trailer av Portal 2, eller helt enkelt trailers av båda. Att jag har meed spelet på den här listan borde egentligen tala för sig självt.


Machinarium

I Machinarium spelar du en robot som kastas ut från sin hemstad av till en början okända skäl. Du skall nu med hjälp av muspekaren ta dig tillbaka till staden och ställa allt tillrätta igen. Varje moment av spelet är ett sammanlänkat pussel, och när du löst det går du vidare till nästa region och får nya utmaningar. Staden ifråga styrs helt av robotar, och det finns inget som inte är tillverkat av stål eller liknande. Vid närmare granskning märker man att även fjärillarna och flugorna är robotar!
 Speldesignen är helt fantastisk här. Handmålade bakgrunder och minimalistisk bakgrundsmusik gör detta ganska så anspråkslösa spelet till en ren njutning. Medan pusslen avlöser varandra så presenteras man med en unik sammanhängande story och en spelupplevelse som är riktigt ovanlig.
Visst låter mina lovord pretentiösa? BRA.

lördag 14 april 2012

Besökarexplosioner och andra mysterier

Jag är löjligt bra på att kolla hur många visningar jag har på mina bloggar. Det är nästan så att jag skäms att jag bryr mig såpass, men ja, vad ska jag säga? Jag är nyfiken. Nyfiken på hur många som har läst det jag skrivit.

För det mesta har denna blogg ett dagsmedelvärde på 1 besökare. Men ibland så skjuter linjediagrammet i höjd. Idag klockan fyra på morgonen kom till exempel nitton besökare och läste igenom en hel drös gamla inlägg. Eller var det kanske en och samma besökare som klickade in sig på bloggen nitton gånger?
Jag har ju inte riktigt koll på hur blogger.com räknar sin besökarstatistik, men en liten del av mig vill låtsas som om det kanske är något forum som länkat detta mitt oansenliga Tankeplank, och att besökarna kommit därifrån. Men det är förmodligen bara en eller ett par som klickat sig hit många gånger. Oh well. Intressant men egentligen ganska egalt.

 Jag hade något annat att skriva om från början, men sedan jag tog en paus precis i styckespausen här ovan för att skala räkor, tycks detta ännu oskrivna mysterium ha sagt tack och adjö. Jag skall tålmodigt vänta på dess återkomst.

Over and out.

tisdag 10 april 2012

Kaffet har kallnat.


Kaffet har kallnat. Bullarna har blivit torra. Jag har suttit på min stol och stirrat på mikrovågsugnen i över en timme nu. Solen som sken in genom köksfönstren när jag satte på kaffet har dragit sig tillbaka bakom träden. Det vet jag eftersom det alltid är bakom träden vid slutet av gatan som solen går ned. Jag tittar inte ut genom fönstren.
      Mina skinkor har domnat bort. För en kvart sedan ringde telefonen. Jag såg hur den blinkade och skrek på mig att svara. Jag kunde ha sträckt ut armen och svarat, men jag lät det ringa. Tillslut tystnade den, och jag fortsatte att stirra på mikron.
   Det ringer på dörren. I mitt huvud föreställer jag mig vem det kan tänkas vara som står och vill att jag kommer och öppnar. Tidningsförsäljaren slutade komma hit på förmiddagarna för flera månader sedan, eftersom jag numera aldrig köper något. Jehovas Vittnen har aldrig brytt sig om att komma till vår gata. Mormor och Morfar går alltid in precis efter knackningen.
   Det bultar hårt i dörren. Självklart. Det är min jämnårige granne, som anser att ingen har rätt att neka någon ett besök om man är hemma. En gång tog han till vapen för att bryta ned min retligt tysta ytterdörr. Den gången brydde jag mig nog för att ge honom en utskällning.
 Bultandet ljuder ännu gång genom huset medan mitt ansikte ger mig en förvrängd blick från mikrougnens plastfönster. ”Han bultar på ditt medvetande. Vakna. Res dig. Vakna.” Spegelbildens mun rör sig långsammare än ordens uttal.
  Jag ställer mig upp. Ett krafsande på dörren varnar om att min förnekade gäst författar något på en lapp. Förmodligen med en hårt pressad filtpenna. Ljudet växer i intensitet medan jag går steg för långdraget steg mot dörren. Ett svagt minne av nyfikenhet tar ett par lika långdragna steg på insidan av min mage. I dörrfönstret syns endast himmel och solnedgångsträden. Ingen granne, inget tidningsbud. Krafsandet fortsätter. Jag lägger handen på handtaget och öppnar.