tisdag 25 december 2012

Tomtedebut



Julafton har blivit mer spännande sedan mina små kusiner flyttade till Björkö från Kanada med sin mor och far.
Dels så får man numera  tampas med barnaskrik vid middagsbordet (och en morbror som inte har bråttom med att trösta Tösen-Med-Rösten), dels får man agera tomte (bilden ovan), vilket faktiskt var riktigt kul.

Bokskörden blev fin i år igen. Jag fick de tre första böckerna i Culture-serien av Iain M. Banks, samt två böcker som jag aldrig hört talas om (Karma Boulevard av Anna Kerubi och mangan Natsume's Book of Friends av Yuki Midorikawa), vilka båda skall bli spännande att läsa (även om de verkar vara för en något yngre publik än den Undertecknad tillhör).

God jul.

Ps. Ha en riktig punkarjul !! Ds.

tisdag 18 december 2012

Istället för hemresa, förvirring

Känner du till den där känslan av att något är så självklart att man inte ens behöver bekräfta att det verkligen stämmer, att färgen grön VERKLIGEN är grön, att kläderna fortfarande hänger kvar i garderoben?
 Sedan så finns det ju de sakerna som man trodde var självklara, som man trodde att man hade koll på, men som i sista stund visar sig vara ganska så felaktiga. Fortsätt läsa så skall jag ge dig min senaste upplevelse med ett sådant felaktigt antagande.

För flera veckor sedan fick jag min e-biljett för flyget hem. Vid tillfället var det så långt kvar att jag bara pustade ut och lämnade mailet oläst i inkorgen. Det jag hade sagt till min far, som var så vänlig att boka och betala biljetten åt mig, var att jag önskade åka hem den artonde eller nittonde december, vilket var 3-4 dagar efter att kursen skulle sluta.

Detta minne bar jag med mig tills för ungefär en vecka sedan, när jag började räkna ned. Jag noterade mitt sista besök i mataffären, min sista uttagning av pengar, mitt sista möte med klasskamrater osv.
Så tittade jag hastigt i mailet med flygbiljetten. Lite för hastigt, kanske.
 Jag gjorde mitt sista besök på gymmet nere vid stranden, med dess mysiga bastu och trevliga medlemmar, och började städa, packa, julhandla, slänga saker som inte fick plats i min väska, tömma kylen på mat och mentalt börja acceptera att Sverige stod inför dörren.
  Igår gjorde jag de sista förberedelserna. Jag åt på restaurang i brist på mat i kylen. Jag noterade bokningsreferensen jag fått i mailet, så att jag kunde få min biljett på flygplatsen.
Jag gick och lade mig med fjärillar i magen.
Sedan vaknade jag, åt frukost, funderade på vilken tid jag borde ta mig upp till tågstationen, fick ett sms av mor min om att far skulle hämta mig vid flygplatsen..... Jag kollade mailet en sista gång...
.. och kom på att jag inte skall resa idag, utan imorgon.

 Det jag gjorde först var att kolla datorns kalender för att se om den nittonde verkligen var imorgon och inte idag. Sedan kollade jag en engelsk kalender på nätet, och en svensk kalender därefter.
Efter att ha suttit här ett tag med en konstig magkänsla och två delar av min hjärna som kämpade mot varandra (Ena delen: Det här kan inte stämma. Det är ju idag jag skall åka. Bäst att åka till flygplatsen idag ändå! Andra delen: Alla fakta pekar mot att det är imorgon jag skall åka, ta det lugnt.) så tog jag till den sista utvägen. Jag litade inte på mig själv och på min uppfattning av världen, så jag ringde hem för att få det bekräftat, och - se där. Det är imorgon jag skall hem.

måndag 3 december 2012

Göromål


Nuförtiden händer det allt oftare att jag gör middag i det lilla mysiga köket på min våning och äter framför datorn, snarare än att göra mat nere i det stora (och stökiga) köket för att käka i loungen med resten av invånarna i Miami Hotel. Eftermiddagarna har jag börjat spendera allt mer på att läsa Storm of Swords (andra uppföljaren till Game of Thrones, numera utläst och utbytt till sci-fi-romanen Dune) eller att vara på gymmet.
  Gymmet nere på stranden har jag börjat finna enormt trivsamt. Alla jag mött där är antingen homosexuella eller konstnärer eller bådadera (vilket för övrigt inte har någonting att göra med att jag trivs där, haha), och trevliga dessutom. Och bastun är nästan mer än halva grejen med att gå på gym, har jag märkt.

För en vecka sedan hittade en granne till mig en låda på gatan, innehållande ett SNES, ett nintendo 64, samt två kontroller och 10 spel till vardera konsoll, vilket förstås oundvikligen har lett till att jag återigen börjat vistas i loungen.
För hur stökig denna vår lounge än är, och hur mycket jag än stör mig på de som ibland uppehåller sig där, så känner jag ständigt den dragningskraft som de upphittade underhållningsmiraklen ständigt utstrålar. Jag är chanslös.