tisdag 22 januari 2013

Fyra stycken science fiction (nu med TVÅ efterord!)



Besättningsmedlem Agen T. Halley satt i det medvetet obekväma kontrollsätet, som hade orden "Ansvar är Obekvämt" inristade i stolsryggen. Ljuset från en holografisk bildskärm förstärkte de rynkor i hans ansikte som skvallrade om en slarvig sovcykel, medan stroboskopiska reglage och knappar på instrumentbrädan framför honom blinkade i takt och otakt med varandra.
  Försiktigt bytte han ställning i stolen, sträckte sig efter koppen med rykande innehåll som stod placerad på instrumentbrädan. Den lämnade en halvmåneformad pöl på den lilla skärmen som tyst fortsatte att visa nummer och stapeldiagram som såg viktiga ut. Halley blåste på drycken och sörplade ljudligt varefter han ställde ned den på den lilla skärmen igen.
 Vilken otroligt ostädad planet.   Han studerade den där den sakta roterade på skärmen, försökte penetrera projektionen med blicken för att hitta en insikt som han hoppades låg gömd i himlakroppens löjligt många och komplicerade kustlinjer.  På hans egen hemplanet så hade ledarna för många tusen år sedan förstått fördelarna med, och tillämpat, en fullständigt symmetrisk kontinentstruktur.
 Vilken otroligt märklig planet. Under de årtionden som hans skepp och dess besättning arbetat runt den lilla planeten så hade de bara sett ett fåtal primitiva farkoster fara omkring antingen i atmosfären eller till planetens enda lilla månen. Varje gång så hade en del av farkosten störtat ned mot planeten igen för att brinna upp i dess syrebaserade atmosfär. Han hade inte sett skymten av någon flotta, och de hade inte kunnat lokalisera några extraplanetära kolonier, trots att det fanns två beboeliga planeter och minst dubbelt så många sådana månar i deras eget stjärnsystem. Faktum var att det mest intressanta som hänt under deras uppdragstid var uppskjutningen av en liten rymdstation som nu legat i omloppsbana i ett antal år. Än en gång förbannade han den oförsiktighet som fått honom skickad till denna avlägsna och ociviliserade plats av den lilla spiralgalaxen 12x-D7. Ett idiotiskt namn på en galax, 12x-D7. Tur att upptäckarens rätt att döpa konstellationer efter sig själv avslogs.
 
1
Ovanstående text har legat på min hårddisk i några veckor nu, och jag har inte tagit mig för att skriva någon fortsättning.
Tror inte att jag kommer att kunna skriva något längre så länge jag har internetuppkoppling.

2
Jag läste igenom texten igen och hittade en massor av jobbiga och smått pinsamma språkfel, upprepningar, stavfel osv.... många är redigerade, men inte alla. Awkward.