tisdag 26 februari 2013

Ludvigs Liv utan egen Dator: Del 1

Det är nu nio timmar sedan jag vaknade och försökte sätta på datorn och den svarade med en hänsynslös tystnad. Jag kollade sladden, men insåg att det alltid sitter ett batteri i min laptop (sedan kontakten till strömkabeln började glappa i höstas), och att om sladden vore urdragen så skulle batteriet ha matat ström åt min hungriga dator.
Men nej, min dator tycks ha dött svältdöden. Det är glapp någonstans därinne, skulle jag tro. Igår kväll gick den fint, och visade inga av de självmordstankar som måste ha varit närvarande i den lilla besten.

Igår så ringde det en noll-åtta när jag satt och åt lunch i godan ro och hade fräckheten att erbjuda mig en jobbintervju mitt i måltiden. Jag tackade vresigt ja, och återgick till vardagsrutinerna. Människan skulle skicka ett mail med adress och telefonnummmer till min blivande intervjuare. Jag kollade snabbt att jag fått mailet, och spelade League of Legends resten av kvällen. JAG KAN JU KOLLA ADRESSEN IMORGON, tänkte jag. DET ÄR NOG LUGNT, tänkte jag. MIN DATOR FUNGERAR JU IMORGON MED, tänkte jag inte, eftersom det var ett självkart faktum.
Jag kom dock på att Julius hade en dator som jag kunde lösenordet på, så det löste ju sig, där och då.

Men inte nu. Nu sitter jag här med farsans skruttiga Asus-surfplatta. Långsam som få är den, och hänger sig ibland gör den. KÖP ALDRIG EN ASUS, pojkar och flickor.

De enda symtomen jag känner just nu är rastlöshet, och liteoro över att spendera hela min sparkassa på en ny dator.Och ett konstigt, rämmande behov av att städe rummet.
Vad sjutton gör datorläsa väsen om dagarna?
Städar? Petar näsan?

Fortsättning följer.

Over & out.


fredag 8 februari 2013

Skulle du vilja höra om jag drömde om dig?


Om jag har en dröm som involverar en person jag känner i verkliga livet så får jag ofta lust att berätta för människan om drömmen. Inte för att jag är konstig eller läskig på något sätt, utan för att, herregud vilken konstig dröm det var.

När folk jag känner ibland berättar om att jag varit med i deras drömmar (för, ärligt talat,  alla drömmer ju om mig. En dröm utan mig är väl knappast värdig att  kallas en "dröm") så blir jag ofta intresserad eller glad. Ibland vet jag inte riktigt vad jag skall säga, men i de fallen är det oftast själva drömmaren som är jobbig eller pratar alldeles för mycket om det.

Men låt oss säga att jag drömde om just dig. Det var ingen konstig dröm, det handlade kanske bara om (som till exempel det jag drömde om i nattt) att vi åkte ut på en longboardresa tillsammans. Skulle du kunna höra det av mig utan att bli lite creeped-out?


Många gånger känns det som om folk är överuppmärksamma på folks inresse av en själv. Jag har hört mången elev säga att de tyckte att "läraren klädde av mig med blicken", till exempel. Det kanske helt enkelt var så att läraren har svårt med att kolla folk i ögonen (så som jag har ibland när jag känner mig lite obekväm eller nervös).

Ett annat sådant exempel är när jag i högstadiet dansade på gympalektionerna. Då var jag tvungen att kolla ned på fötterna för att inte tapa takten, och när jag dansade med en tjej så trodde ju hon givetvis att jag tog tillfället i akt och beundrade hennes kvinliga former, så att säga.

På samma sätt känns det som om människan jag berättar drömmen för, direkt tror att det har något med sexualitet att göra.

Men jag råkar bara vara en människa som gillar nattliga drömmar.

Detta inlägg till ära tänkte jag kopiera ett inlägg från min drömdagbok:

"Skrivet den 13 Juni 2012

För ett par dagar sedan drömde jag om att  jorden var på väg att kolidera med Mars, och att allt liv snart skulle släckas ut. Jag var i ett tillstånd av underliggande skräck, men med en dominerande känsla av triumf och frihet då alla släppte på gränserna och vågade göra saker för att de ändå skulle dö imorgon. Sedan började våldsamma jordbävningar och folk försökte överleva så länge som möjligt."


Kanske inte den  mest detaljerade drömmen jag någonsin skrivit ned, men nog en av de mer händelserika. När jag började skriva för fyra år sedan så var de enda reglerna jag hade att skriva ned ALLA detaljer jag kom ihåg, hur obetydliga de än var, och att inte skriva ned, ja, mer intima drömmar, så att säga.
Det jag har märkt är att jag drömmer mycket mer under den tiden som jag antecknar mina drömmar, och att jag nästan inte kommer ihåg några drömmar alls när jag inte skriver ned dem.

Over & out.