tisdag 26 februari 2013

Ludvigs Liv utan egen Dator: Del 1

Det är nu nio timmar sedan jag vaknade och försökte sätta på datorn och den svarade med en hänsynslös tystnad. Jag kollade sladden, men insåg att det alltid sitter ett batteri i min laptop (sedan kontakten till strömkabeln började glappa i höstas), och att om sladden vore urdragen så skulle batteriet ha matat ström åt min hungriga dator.
Men nej, min dator tycks ha dött svältdöden. Det är glapp någonstans därinne, skulle jag tro. Igår kväll gick den fint, och visade inga av de självmordstankar som måste ha varit närvarande i den lilla besten.

Igår så ringde det en noll-åtta när jag satt och åt lunch i godan ro och hade fräckheten att erbjuda mig en jobbintervju mitt i måltiden. Jag tackade vresigt ja, och återgick till vardagsrutinerna. Människan skulle skicka ett mail med adress och telefonnummmer till min blivande intervjuare. Jag kollade snabbt att jag fått mailet, och spelade League of Legends resten av kvällen. JAG KAN JU KOLLA ADRESSEN IMORGON, tänkte jag. DET ÄR NOG LUGNT, tänkte jag. MIN DATOR FUNGERAR JU IMORGON MED, tänkte jag inte, eftersom det var ett självkart faktum.
Jag kom dock på att Julius hade en dator som jag kunde lösenordet på, så det löste ju sig, där och då.

Men inte nu. Nu sitter jag här med farsans skruttiga Asus-surfplatta. Långsam som få är den, och hänger sig ibland gör den. KÖP ALDRIG EN ASUS, pojkar och flickor.

De enda symtomen jag känner just nu är rastlöshet, och liteoro över att spendera hela min sparkassa på en ny dator.Och ett konstigt, rämmande behov av att städe rummet.
Vad sjutton gör datorläsa väsen om dagarna?
Städar? Petar näsan?

Fortsättning följer.

Over & out.