måndag 27 maj 2013

Spandex och cykling

Förspelet till Hissingen Runt började på lördagen, då jag och min cyklelkompanjon åkte hela vägen in till start, för att upptäcka att vi hade tagit fel på datum. Väl hemma satt jag och gjorde mest ingenting. Vid 11:30 så insåg jag att en "normal" dygnsrytm inte riktigt är min grej. Alldeles för mycket vakentid. Man vet ju inte vad man ska göra med all tid man plötsligt har.
På söndagen vaknade jag av att min kompanjonen ringde och sade "Skynda dig, det är 5 minuter tills färjan går!".
Jag kollade på min väckarklocka. Den visade 17:26. Tror det är dags att byta klocka.
Så istället för att ta den planerade 07:30-färjan, så blev det en halvtimma senare, vilket inte var helt fel, för vi hade ändå gott om tid innan starten 09:10.
Väl vid startområdet så kände jag mig lite vilsekommen. Där stod vi med gympakläder och gubbcykel (min cykelkompanjon hade dock en gammal tävlingscykel), i ett hav av spandexklädda hurtbullar på sina pinnsmala räsercyklar.

I första milen så blev vi tusenfalt omkörda av dessa hurtbullar som skoningslöst prejade oss ur vägen med sina gormade utrop av "HÅLL HÖGER!".

Sex timmar och 19 minuter senare så kom vi i mål, solbrända, skakiga, medfarna och hungriga. Där blev vi tilldelade LASAGNE (och en medalj).
Under sista milen drevs cyklarna mer av viljekraft än benstyrka. "Bara ett par kilometer kvar... Runt nästa sväng... Kanske nästa igen... Snart framme, snart där."

Detta året tränade vi knappt, med filosofin att vi skulle chocka oss med verkligheten av vad som komma skall (fast den egentliga anledningen var att jag helt enkelt inte tog mig tid att träna).

Nästa år skall det gå på under sex timmar.

Over & out.

torsdag 23 maj 2013

En skoningslös text (angående anställningar och annat)

Här kommer jag och helt skoningslöst lägger upp en text, utan ett enda ursäktande om hur lång tid som gått sedan mitt senaste inlägg.
Någon bör ju försöka lära mig lite hyfs. Och misslyckas.

Pojken som kallades Säljare är död och begraven. Han vilar i frid, speciellt efter det att han såg storleken på lönen för sitt slit.
Sedan säljkampanjen tog slut den 21 April så har jag varit arbetslös. Eller som jag brukar säga när någon frågar mig vad jag gör: "Jag är väldigt lite arbetslös, för att vara arbetslös".
 De olika vikariaten avlöser varandra från dag till dag, tillsammans med ett och annat ströjobb lite här och var.
Ludvig är namnet på musikläraren, gympaläraren, NO-läraren, fritidspedagogen, barnskötaren, grillmästaren och glassförsäljaren.

 Av titeln grillmästare har jag bara gjort mig halvförtjänt. Fler än tusen korvar grillade jag över två dagar, under en halvsolig himmel och bredvid en döende vintervind. Leif "Loket" Olsson skrattade när jag anmärkte "Ja de e viktigt me kôrv o brö'", men annars verkade han halvnöjd med sin uppgift - att snurra på ett hjul inne i affären som hade invigning.

Jag gungade dagisbarn idag så länge att jag själv kände mig sjösjuk av de pendlande rörelserna, och om inte "Loket" blivit immun mot sådana snurriga placebo-effekter, så tycker jag djupt och innerligt synd om karln.

Nästa: Hissingen Runt på en gubbig sjösalacykel.

Over & out