tisdag 30 juli 2013

Skuldkänslor, Robyn och resa

Innan jag åkte så hade min katt slutat äta sitt torrfoder, i samband med att vi började ge honom antibiotika för öroninflammation och tabletter för bandmask. Först tvingade jag honom äta fodret (dvs. jag höll kvar honom tills han åt självmant, och sedan gav jag honom en bit skinka som belöning), men sedan så började han vägra helt. Så jag började ge honom tonfisk istället, vilket han gladeligen åt.
Detta sade jag till min mor via telefon till Danmark, men jag glömde det säga till min äldre bror, innan jag åkte. Han skulle komma hem och vakta huset tills min yngre bror kom hem ett par dagar senare.
I söndags hittade Julius Morris undernärd och apatisk under vardagsrumsbordet. Efter tvångsmatning började han gå omkring, han drack tydligen väldigt mycket. Igår kväll blev han utsläppt, och har inte kommit hem sedan dess.
Känns som om det är mitt fel. Morris fyller snart 8 år.

Jag var borta på resa i 11 dagar, och hade hela tiden alla tänkbara låtar av Robyn på hjärnan. Så sedan jag kom hem vid 21-tiden har jag duschat, ätit, och lyssnat på henne. Mest Hang with me, som spelades på Danmarksfärjan den 18/7, och som hängt med i mitt huvud till Hamburg, Smygehuk och hem.

Här är en bild tagen på tåget från Båstad, som för övrigt är en rätt så mysig stad. Hon som kontrollerade biljetterna såg att jag hade uppe kameran och insisterade på att ta ett kort på oss.
Jämför färgen på mina ben med färgen på mitt ansikte, och vet sedan att solkräm inte förhindrar UV-framkallade pigmentförändringar.


söndag 14 juli 2013

Morfar.

Idag var jag hos morfar för att  kolla över cykeln en sista gång innan vi åker ut.
I sin verkstad har han en väldigt exakt ordning. Som Alfons pappa sade, "var sak på sin plats". Detta är något som han aldrig kan poängtera för ofta, och något som han gärna jämför med vår hopplösa stökighet här hemma.
Till exempel så skulle vi koppla loss kedjan från cykeln, och efter att ha konstaterat att den inte hade något kedjelås, så tar han två bestämda steg och plockar ned från väggen en Kedjesprängare.
En Kedjesprängare. Något som jag aldrig hade hört talas om - han visste till och med var han hade den, utan en sekunds eftertanke.
  Samma sak var det när han skulle leta upp sitt gaskök på vinden. Upp för trappan bar det, långt in i vinden, han lyfte på två gitarrer, flyttade på en stor, grå säck med isolationsmaterial, kollade under en stor låda med allehanda smågrejor, och där låg en kartong med gaskök och kvitto från 1984.

Min morfar och jag har under min uppväxt (och synnerligen under min tidiga adolescens) haft åsikter som varit varandras motpoler, och mer än en gång har jag rest mig från matbordet och stuckit därifrån i vredesmod. Jag kan bara tycka synd om min mormor de gångerna, då jag lämnade hennes mat oäten på bordet. Men dessa tillfällen kan jag lyckligtvis räkna på en hand.
De gånger jag suttit och myst vid släktmiddagar och lyssnat på hans historier (som jag gärna hör igen och igen och igen - ni som har en äldre släkting känner säkert igen känslan) kan jag inte räkna alls. Men jag kan känna deras antal i hjärtat. Wow, vad smörigt det blev.

Min morfar var polis från sextio- till slutet av nittiotalet. Han har de unkna och malätna åsikter om invandrare som man kan hitta bland äldre människor (åsikter som jag har förståelse för, i.o.m. hans bakgrund på knarkroteln i Göteborg), och en stark övertygelse om hur man bör se ut ("klipp håret, raka dig, sätt på dig strumpor").

Under den senaste tiden, med början en natt då jag drömde om hans bortgång, har jag börjat tänka på hur mycket jag kommer att sakna min morfar när han gått bort. Men förhoppningsvis så får han 10 år till, och då kanske jag är mer redo att hantera hela grejen.
 I min fantasi är han odödlig.

onsdag 10 juli 2013

Trädgårdsäventyr



Idag är dagen mitt tält tar med mig på sin jungfruresa.
Fotot togs av mig, med kameran hängande från sovrumsfönstret, efter flera försök.
Först tänkte jag ta bilden av mitt tält, ensamt på gräset.
Sedan såg jag självutlösarens tiosekundersgräns, och kände att jag var i behov av en utmaning.

söndag 7 juli 2013

Björködagen

Edit: Lite information för er som kommer hit från Google;
Björködagen är årets stora folkfest på vår lilla ö. Man vallfärdar till hamnen för att ta del i hoppborgande (om man är liten och glad), lottdragande (både för stora och små - se inlägget nedan), glassätande och se det Stora Ankracet i gästhamnen. För de lite äldre blir Björködagen till björkökvällen på restaurang Seaside, vilket är Den Stora Kvällen, Dagen D (eller B), för dem som jobbar där. Nu kommer originalinlägget:


Igår var första gången på ett par år som jag faktiskt tog mig ned till hamnen för att kolla på festligheterna kring Björködagen.
När jag var liten brukade min far hjälpa till på lotterierna på området, och jag fick ofta hjälpa till med försäljningen. Det var under en sådan dag, när far min köpte lite lotter åt oss, som jag vann Den Stora Toblerone-asken. Det finns nog få saker som är bättre än att vara 9-10 år och vinna en chokladask som är lika stor som en själv.

På Glassboa var det fullt ös, så som det bara kan vara en solig Björködag. Det var redan fem som jobbade, så jag åkte hem istället och tog mig ett rejält cykelpass. På färden såg jag Glassboacyklar fara kors och tvärs över ön, och blev lite glad för att det går så bra med cykeluthyrningen.

För att fly min brors härjande vänner därhemma så packade jag en gympapåse och hojade ned (hoj-hoj-hojade ned) till Trollvik, där det självklart också var fullt av härjande ungdomar.
Som dessutom tyckte att det var roligt att leka kommentatorer till mitt badande. Blev lite road, men hade stannat längre om jag hade viken för mig själv.

Inga funderingar eller tankegångar att redovisa idag.
Over & out.

onsdag 3 juli 2013

En utflykt till verkligheten

Jag var på fastlandet för första gången på vad som kändes som en månad, men som egentligen bara var en vecka.
Men den här gången tog jag bussen till staden (tog cykeln till färjeläget och glömde min bok på pakethållaren - glad att jag hade sinnesnärvaron att förvara den i en plastpåse, med tanke på vädret). Väl där kändes det som om den vanliga, lediga sommarvardagen flytt från öarna - in till Göteborg - och ersatts av en allestädes närvarande serviceatmosfär.
Väl där så slapp jag helt plötsligt att vara beredd på att hoja ned (ett uttryck jag ler åt) till Glassboa och assistera, skopa upp glass, koka kaffe, hyra ut cyklar.

Efter att ha gjort mina ärenden träffade och fikade jag med en tysk vännina som tycktes leva som jag skulle kunna leva, om jag bara väntat med att köpa min dator till hösten.

Började tycka att det var dags för att läsa lite svenska författare, och tänkte jaha, då får jag väl gå ifrån sci-fi ett tag då. Sedan kom jag att tänka på Karin Boye, och det kändes i hjärnan på mig som när man till slut får den rätta biten i Tetris, eller lyckas koppla fast säkerhetsbältet i ett knökfullt baksäte, eller första gången man lyckas böja en ton på munspelet.
Köpte Kallocain idag.

Tror det var allt.
Over & out.