söndag 15 september 2013

Frankenstein's Stämband

Ibland blir jag så full av prat att jag tror att energin skall göra mina stämband självmedvetna, som när Frankensteins monster blir träffad av blixtarna.
 Eftersom jag inte har någon önskan att uppleva tänkande stämband (eller att någon annan av mina kroppsdelar skall utveckla liknande attribut) så blir jag ibland något mindre uppmärksam gentemot mitt konversationsoffer. I efterhand så kan jag tänka tillbaka till samtalet och tänka "oj, det där var ju intressant! Varför visade jag inte mer intresse för det samtalsämnet?" (och där har ni första meningen på länge där jag använt kursiv text). Följt av en liten våg av dåligt samvete.
Och ett litet hopp om att jag inte verkar vara alltför självupptagen.

Over & out.