torsdag 26 september 2013

Strumpornas Kraft

Med ett par strumpor på fötterna så kan man komma långt på en dag.
Personligen märker jag att strumplösa dagar inte är särskillt händelsefulla, jämfört med de dagar då jag lägger 20 sekunder på att ta på mig strumpor när jag går upp på morgonen. Man är helt enkelt ett steg närmare att ta en promenad, åka till staden eller städa rummet (bara skojar, städar aldrig rummet).

När jag istället lockas av enkelheten i att bara sätta fötterna i ett par tofflor (dessa tillfällen brukar sammanfalla med molniga, regniga eller, tja, bakfulla dagar), så hindras jag hela tiden av "åh nej, då måste jag ju upp och sätta på mig ett par strumpor".
 På skoldagar, då jag brukar sitta vid frukostbordet och läsa tidningen så länge mitt samvete tillåter mig, är det ofta strumpor som jag inser att jag glömt att ta på mig, när jag står vid ytterdörren med jacka på, väska över axeln och bara ett par minuter kvar innan färjan åker ifrån mig. Så jag får springa upp på rummet och ta på mig första bästa tygtuber jag kan hitta.
 Och därför har jag oftast på mig en röd och en randig, en svart och en rutig, eller på andra sätt omaka strumpor.

Så ta på er strumpor, kära läsare. Det är ett steg på vägen till Livets Mening (om du skulle få för dig att försöka gå hela vägen till ovan nämnda destination, men misslyckas med att hitta sagda Mening, så tog du helt säkert en felsväng någonstans, eller så har du fel sorts strumpor på dig)

Over & out.

Ps. Detta inlägg skrevs först i http://darkcopy.com/, en sida jag rekommenderar för folk som tycker att det är distraherande att skriva på vit bakgrund då skärmens ljus skär i ens ögon. Ds.