måndag 28 oktober 2013

Pumpa.


Jag är inte bäst på att använda kamera. Speciellt inte i ett mörkt rum, men jag försökte.
Pumporna är en av de två anledningar jag har till att hela tiden se fram emot Halloween. Både pumpapaj och rostade pumpafrön är underbart, och bör testas av alla (som ändå köper pumpa att göra en lykta av).
 Den andra anledningen är att man får en ursäkt att träffa sina vänner och se på skräckfilm, något som görs alldeles för lite i världen, enligt min åsikt.

onsdag 16 oktober 2013

Spårvagnsresenärer.

Av en oväntad slump satt jag på spårvagnen häromdagen. En kvinna satt på sätet bredvid mig, jag längst ut vid gången, hon längst in vid fönstret.
 Denna situation är tydligen jobbig för en del människor. Som om man är rädd för att personen längst ut skall vägra släppa förbi en, eller kanske somna lagom till ens hållplats.
 Så hon började fippla med sina väskor, dra djupa, förberedande andetag och stoppa ned mobilen i fickan för att tydligt visa att hon förberedde sig på den svåra uppgiften att komma av vagnen. Och det var när hennes hållplats var den näst-nästa.

 Jag är ganska så uppmärksam på sådana små tecken. Jag vill ju inte vara den som är trög och inte märker något, så att (gud förbjude) människan som skall förbi mig måste säga något till mig. Det händer ibland att jag sätter mig käpprätt i sätet så fort personen som sitter innanför mig rör sig det minsta. Antar att det kan vara lika störande som när man sitter och lyssnar på överdrivet påsprasslande och väskorganiserande när någon bredvid en vill förbi.

Så när jag sitter längst in och vill ut, så sitter jag still och låtsas som ingenting, tills spårvagnen nästan har stannat, då jag säger "ursäkta mig" eller (om jag är på ett extra skojfriskt humör) "oooooch här är min hållplats" och blir snällt förbisläppt.
Det finns många situationer då jag är en velare som alla andra. Men på spårvagnar. Då velar jag inte (sagt på norrländska).

Over & out.

torsdag 10 oktober 2013

Bra tajming.

Bra tajming ("tajming" är faktiskt med i Svenska Akademins Ordlista, så hata mig inte) är att sluta dansa precis innan dörren öppnas och en familjemedlem kommer hem. Om dansandet innebar halvhögt sjungande-nynnande är det Väldigt Bra Tajming. Om dansen orsakade omfattande perspiration så var det Extra Väldigt Bra Tajming.
(Ibland känner jag att det var länge sedan jag var ute på ett ställe med hög musik och nära vänner.)

Om du aldrig släppt lös all jävla energi som injiceras via trumhinnorna när man lyssnar på viss musik, så rekommenderar jag att du provar det när ingen ser på. Helst i hemmet, då man kan stanna upp och låtsas som ingenting om någon plötsligt skulle komma hem. Om man nu skulle vara så tursam att man hör ytterdörren öppnas, alltså.

På tal om fåglar som flyttar söderut, så skulle jag i detta inlägg även vilja tacka caféet som ligger precis bredvid Geovetarcentrum. Föreläsares röster når oundvikligen en sövande frekvens och rytm, även om ämnet är hur intressant som helst.
 Då är det väldigt skönt att veta att det finns en STOR kopp kaffe för tio kronor att hämta en bra stenkastares stenkast bort.

Over & out.

torsdag 3 oktober 2013

Förkylningen

Varje höst kommer en förkylning som påminner mig om att jag inte är odödlig. Eller i alla fall att friskhet inte är något att räkna med, alltid.
  Det händer ofta då det är kallt på morgonen och varmt på dagen, då man tar på sig jacka och mössa, cyklar som en dåre, svettas som om Poseidon flyttat in i ens hud. Sedan värmer solen under föreläsningen, så när man kommer ut i solskenet så har man en jacka att släpa på resten av dagen.
 Jag tycker att årstiderna borde hoppa över förspelet, gå rakt på frusna nästippar och benbrytande tunga vinterjackor.
 Så även nu. Igår blev jag plötsligt övertalad att gå på konsert (bandet hette EF), och musiken fick mig på ett riktigt promenerarhumör. Väskan hade jag lämnat hemma (med följden att jag ständigt kollade mig omkring efter den, innan jag kom ihåg att jag lämnat den hemma) och både jacka och skjorta skyddade mot kvällens temperaturer. Jag tänkte att eftersom jag inte hade några större problem med att promenera från Devil's Dyke till Miami Hotel, så borde ju den ynka sträckan Göteborg-Björkö inte vara så skrämmande.
 Hursomhelst så hann jag bara till Vågmästareplatsen innan jag gav upp, mest på grund av att jag inte ville missa 01:10-färjan. Nästa skulle gå 02:10, och även jag har en gräns för hur sent jag kan gå och lägga mig, utan att tappa någon prestationsförmåga under dagar med tidiga morgnar. Som idag.
 Men idag har min hals snört ihop sig, och mitt svalj drömmer om att bli ett rivjärn.

Idag var första föreläsningen i den naturgeografiska delkursen. Äntligen.

Over & out.