söndag 24 november 2013

Ett inlägg som avviker från det vanliga på denna sida (ang. könsroller o.dyl.)

Av någon anledning så känner jag mig bortkopplad från den pågående debatten på nätet om könsroller (eller jag menar; den ständiga cykeln av någon idiot i mediaspotlight som skriver ett par ogenomtänkta, ointelligenta stycken, som sedan delas på facebook, där folk blir upprörda och beskriver sin avsmak för artiklarna ifråga).
Ena dagen är det en man som skrivit att kvinnor inte behöver banta för att män inte ens gillar smala kvinnor (wat), andra dagen är det en kvinna som skriver att män inte behöver vika sig för feminismens hårda krav (eller något i den stilen) för att det gör dem mesiga (wat) (det finns andra artiklar också, såsom en turkisk man som klagade på att sportutövande kvinnors utseende dödar kvinnligheten, men det är endast de två ovannämnda som jag tar upp just här)

För mig finns två förklaringar för att dessa artiklar skrivs:

1. Författarna vill få uppmärksamhet genom provokation (i stil med killen som ligger bakom Rebecca Black, Double take och Jenna Rose, eller Blondinbella/Anna Anka/Hanna Widerstedt/Sverigedemokraternas TV-underkända valfilm osv osv). Listan fortsätter i oändlighet. Varför? Jo, för att det faktiskt funkar. Provokation = uppmärksamhet. Iallafall på nätet.
Det finns ett uttryck som lyder "Mata inte trollen" ("Don't feed the trolls"). Ett ganska bra uttryck.

2. Författarna har faktiskt dessa åsikterna (även om det är svårt att tro när krönikan "Vi behöver riktiga karlar" av Gabriella Bark inleds med beskrivningen av en scen från stenåldern, när en grottman dödar ett vildsvin, sedan våldtar en kvinna).
Ha nu i åtanke att det finns människor i världen som döper sin son till Adolf Hitler, människor som tror att det de ser med sin  HPPD är en glimt av en annan dimension, människor som är Scientologer.
Människor som tror att stenar kan prata (har ingen källa på det, men någonstans finns det säkert en sådan nisse). Det finns många konstiga människor därute.


Med detta sagt så har jag svårt att bry mig om denna cykel och dess upprepning. Någon skriver något dumt om män eller kvinnor, alla blir upprörda, och sen... Upprepas det. Det är alltid de avvikande åsikterna som hörs högst, de mest avvikande händelserna som märks mest.

tisdag 19 november 2013

Kalla rum

På den våningen jag hade mitt rum, i hyreshuset vid stranden i Brighton, fanns det två fönster som inte gick att stänga. Om man räknar med husets redan värdelösa värmeisolering, så kan man tänka sig att det ständigt var kallt, även i mitt rum. Se bild för bevis.
 Jag har en folder som är full av bilder jag tagit när jag kommit på mig själv med att ha ett extra hjärndött ansiktsuttryck framför datorn

 Det ena fanns i köket. Så fort man skulle tillaga någonting blev det minimala rummet fyllt av dimma (och stekos, eftersom köksfläkten inte var särskilt effektiv), och varje gång jag diskade så tog jag alltid extra lång tid på mig, stod med händerna i diskvattnet och värmde mig tills de blev russin.

 Det andra fanns i badrummet. Varje gång jag skulle duscha så knottrade sig huden på hela kroppen, och när jag väl ställt mig i badkaret och vridit på kranen så möttes jag av 30-40 sekunder av iskallt vatten (jag ville inte sätta på duschen innan jag klätt av mig, för att inte låta något varmvatten gå till spillo)(Jag stod givetvis inte under själva strålen just då, men blev ändå nedstänkt av små nålstick till vattendroppar).
 Under denna lilla miniatyrevighet så stod jag spänd i hela kroppen och försökte tänka bort alltihopa. Detta lyckades bara ibland.

Mitt nuvarande rum är inte alltid bekvämt-varmt (du vet vad jag menar), men jag slipper iallafall ha ytterkläder på mig (även om det ärligt talat var ganska mysigt med halsduk och mössa framför datorn), och oj, vad jag är glad att duschen funkar bättre och fönstren går att stänga här hemma.

Over & out

söndag 17 november 2013

Beslut.

Igår när jag var ute och flåsade på en liten stig täckt av äpplen och löv, vandrade tankarna som de gör när man inte har en skärm framför näsan.
Jag tänkte på att jag precis fått underkänt på en tenta, att jag häromdagen till min bror yttrade orden "Du får komma hit och torka bort ditt snor från handfatet", samt att jag förmodligen spenderat mer tid på att använda datorn än något annat de senaste åren.
Jag blev lite arg på mig själv, ökade takten utan att märka det. Dessa tre tankar blev till någon sorts ekvation, så fick jag för mig att jag borde sälja min dator och flytta hemifrån.

När jag är ute och springer på det viset, så har alla mina problem en förmåga att rada upp sig framför mig, bilda en väg som går att följa med ögonen, som leder fram till en lösning, ett beslut. Allt verkar ganska så enkelt. Jag tänker, "Nu ska jag göra det här, den här gången ska jag verkligen göra det". Sedan kommer jag hem, duschar och sätter mig vid datorn. Vid det laget har jag glömt allt.

Men den här gången har det stannat kvar. Fast det är svårt att konvertera beslutskraft till handlingskraft. Men första steget är att sälja datorn.

Over & out.

torsdag 14 november 2013

Baguettestället

Ett av mina favoritlunchställen ligger mellan Korsvägen och Berzeliigatan. När man kommer in genom entrén, som skuggas av en stor, grön- och rödrandig markis, ser det ut som om någon smällt upp en mackförsäljning i lagret på en Ica-butik. Väggen till vänster är skymd av drickabackar, som är halvskymda av ett draperi med asiatiska tecken, upphängt halvhjärtat. Längre fram står två drickkylar. Till höger finns tre lite för trångt placerade bord med obekväma stolar. I taket hänger lysrörsarmaturer som ytterligare förstärker känslan av att vara på ett lager. Ovanför disken hänger en meny från taket i kedjor.
De som driver stället är en asiatisk kvinna som talar i utropstecken ("Kan jag hjälpa nästa!" "Vill du ha dricka!" "Vill du betala med kort!"), och en blek, tråkig (det är verkligen det enda jag kan beskriva honom som) man som står i köket bakom och gör baguetterna efter vad som fattas på menyn (kvinnan ropar "Ljust bröd! Räkröra! Skinka!").

De har otroligt många ingredienskombinationer att välja mellan, baguetterna är stora, och det kostar 35 spänn med dricka (de har, utöver den vanliga läsken, mjölk, fruktdryck, julmust, smultronläsk och andra konstigheter).
Jag är inte ensam om att uppskatta priset. Under lunchtid ockuperas butikens alla fem kvadratmetrar av hungriga människor.

På Vasagatan ligger ett ställe som säljer baguette och dricka för trettionio kronor. Men det är värt den långa resan för att få det lite, lite billigare, och få höra butiksbiträdet anfalla luften med sina utropstecken.

Over & out.

tisdag 5 november 2013

Höstpåminnelser

Ibland behöver man påminna sig själv om vad det är man egentligen lever för. Vad det är som får dig att gå upp ur sängen på morgonen, vad som får dig att vilja stanna kvar i stan, eller fortsätta vara vaken när du väl kommit hem.
 Kanske mest vad som får en att gå upp ur sängen. Det brukar behövas en del motivation för det. I mitt fall, åtminstone.

 Nu när hösten kommer och löven faller som krigare, när vår lilla portion av jordytan hamnar på skuggsidan i jordaxelns lutning, behöver man påminna sig själv om vad det egentligen är som finns på andra sidan vintern, eller i ens liv över huvud taget.

Det här funderar jag på ganska ofta. Ibland blir jag avbruten i dessa grubblerier av en glad överraskning. Ett skämt, en lång nedförsbacke, en god lunch eller varmt kaffe som man för en gångs skull inte bränner tungan på. Då tänker jag något i stil med "Just det. Det är det här".

Over & out.