söndag 24 november 2013

Ett inlägg som avviker från det vanliga på denna sida (ang. könsroller o.dyl.)

Av någon anledning så känner jag mig bortkopplad från den pågående debatten på nätet om könsroller (eller jag menar; den ständiga cykeln av någon idiot i mediaspotlight som skriver ett par ogenomtänkta, ointelligenta stycken, som sedan delas på facebook, där folk blir upprörda och beskriver sin avsmak för artiklarna ifråga).
Ena dagen är det en man som skrivit att kvinnor inte behöver banta för att män inte ens gillar smala kvinnor (wat), andra dagen är det en kvinna som skriver att män inte behöver vika sig för feminismens hårda krav (eller något i den stilen) för att det gör dem mesiga (wat) (det finns andra artiklar också, såsom en turkisk man som klagade på att sportutövande kvinnors utseende dödar kvinnligheten, men det är endast de två ovannämnda som jag tar upp just här)

För mig finns två förklaringar för att dessa artiklar skrivs:

1. Författarna vill få uppmärksamhet genom provokation (i stil med killen som ligger bakom Rebecca Black, Double take och Jenna Rose, eller Blondinbella/Anna Anka/Hanna Widerstedt/Sverigedemokraternas TV-underkända valfilm osv osv). Listan fortsätter i oändlighet. Varför? Jo, för att det faktiskt funkar. Provokation = uppmärksamhet. Iallafall på nätet.
Det finns ett uttryck som lyder "Mata inte trollen" ("Don't feed the trolls"). Ett ganska bra uttryck.

2. Författarna har faktiskt dessa åsikterna (även om det är svårt att tro när krönikan "Vi behöver riktiga karlar" av Gabriella Bark inleds med beskrivningen av en scen från stenåldern, när en grottman dödar ett vildsvin, sedan våldtar en kvinna).
Ha nu i åtanke att det finns människor i världen som döper sin son till Adolf Hitler, människor som tror att det de ser med sin  HPPD är en glimt av en annan dimension, människor som är Scientologer.
Människor som tror att stenar kan prata (har ingen källa på det, men någonstans finns det säkert en sådan nisse). Det finns många konstiga människor därute.


Med detta sagt så har jag svårt att bry mig om denna cykel och dess upprepning. Någon skriver något dumt om män eller kvinnor, alla blir upprörda, och sen... Upprepas det. Det är alltid de avvikande åsikterna som hörs högst, de mest avvikande händelserna som märks mest.