måndag 23 december 2013

Hur man överlever julhandeln dagen före julafton

Självklart handlar jag inte mina julklappar flera veckor i förväg, så att dagarna närmast jul kan avnjutas i hemmet, långt bort från folkmassor och hets.
Det vore nästan ett brott mot min identitet.
I år, som alla andra år, åkte jag in till stan dan före dopparedan.
Jag gick upp pinsamt tidigt, och var i stan vid elva. Utan någon riktig plan för vad som skulle köpas, strosade jag halvmedvetet mellan spel-, hobby- och sportaffärer.
 Tricket med att överleva julhandeln den 23 december är att vara så lugn som möjligt, nästan slö, för att undvika stresskänslorna som vill kännas i trånga utrymmen med stora folkmassor - t.ex. butiker.

Jag hittade "Soulstore - Coffe & Moments", och frågade butikföreståndaren varför de inte hade något kaffe. Svaret blev ett skratt och en ursäktande förklaring om att kaféet bredvid hade sagt emot, men att kaffe fanns att köpa i deras modersbutik vid järntorget. Jaha.

Inne på Designtorget köpte jag en disktrasehängare, och sade till kassörskan att jag skulle ge den i julklapp till mitt kök (vilket är 100% sant, eftersom det inte känns jättekul att ge sin mor en disktrasehängare i julklapp). God jul, köket, önskar Ludvig.

Sedan kom jag att tänka på att man kan, för att göra julhandeln lite mer intressant, för att försöka döva tonen av "the will to consume terrorizes me", bli en skådespelarkund.
För varje kassa man handlar i tar man på sig en ny roll. Idag har jag varit den harmoniske, lugna hippien, den ettrige småprataren, och den ständigt förvånade.
Varje gång med ett stort leende på väg därifrån.

Hur mitt tänkande fungerar

I mitt huvud så finns alla människor jag känner. De har en cirkel var med sitt namn klistrat i mitten. Beroende på hur väl jag känner dem och hur ofta jag träffar dem så har dessa cirklar olika grader av detalj, men de flesta har en cirkel med en färg, ett namn, ett antal ord som hänger från trådar, som prislappar. Dessa ord kan vara personlighetsdrag, intressen eller annat. I bakgrunden spelas ett montage av minnen som för mig definerar personen.

Säg att jag får reda på något om en person, något som är ganska betydande eller intressant för mig, till exempel att en bekant varit i slagsmål och dömts för misshandel. Varje gång jag kommer att tänka på den personen därefter, så kommer jag även tänka "Just det, det är han/hon som dömdes för misshandel". Varje gång jag tänker så, blir "prislappen" i min förklaring ovan större. Till slut, om jag inte pratar med personen i fråga på länge, kanske jag tänker på honom/henne som våldsam, fastän jag inte har en aning om sammanhanget i vilket han blev dömd.

Samma sak skulle hända om jag fick reda på att någon har varit arg på mig, kär i mig eller rädd för mig. Om man tänker på det 1000 gånger utan att prata om det, förstoras det 1000 gånger, tills man tänker på personen som "den som är arg på mig"/"den som är kär i mig"/"den som är rädd för mig".

Så ja. Med andra ord/TL; DR: Det är lätt att göra en höna av en fjäder i sitt huvud, helt utan att märka det.

Over & out.

måndag 9 december 2013

Hitta rätt

Det svåra med att försöka hitta rätt här i universum, är att lyckas urskilja vad man själv faktiskt vill göra, och vad som förväntas av en.
 Själv har jag alltid vetat att jag kommer att söka ett kandidatprogram (det har liksom aldrig varit ett alternativ att inte göra det), och att ingen i min släkt kommer hålla tyst om det förrän jag har min kandidatexamen i handen.
 Men alla tips, råd, rekommendationer och förslag suddar ut mig, så att min egen uppfattning om vad jag vill göra i framtiden blir som spåren av en pennspets i ett papper som man hittar långt efter att man glömt av vad som stod där.

 Geografi. Jag kan komma på två anledningar som var avgörande när jag valde att söka och acceptera den kursen. Det var dels min lärare på gymnasiet, som gjorde att jag kommer ihåg gymnasiegeografin med en varm känsla, dels orden "Ludvig, visst ska du ta och söka ett kandidatprogram nu?". Jag tänkte, "visst, varför inte".
  Men, det visar sig att "Visst, varför inte" inte riktigt räcker som motivation för att ta sig igenom tre år av studier.

Så nu hoppas jag kunna hitta en ny bäring, ett nytt mål. Och om destinationen inte passar mig så rör det mig inte i ryggen. En mindre möjlighet att utforska. Uteslutningsmetoden.

söndag 8 december 2013

Cykla till Hamburg: The Movie

Efter flera veckors tjöt om att vi måste göra filmen snart, och ett par kvällars redigerande, har jag och Albin till slut lyckats klippa ihop de mer underhållande delarna av vår cykelresa till en massor av videos. Vi har i processen brutit mot ett dussintal upphovsrättsbrott med musik och ljudeffekter, och även dokumenterat en hel del hänsynslösa brott mot diverse trafiklagar.

I skrivande stund ligger endast dag 1-4 uppe på youtube, men jag skall ladda upp de 8 återstående filmerna så snart jag kan.



Over & Out.