måndag 23 december 2013

Hur mitt tänkande fungerar

I mitt huvud så finns alla människor jag känner. De har en cirkel var med sitt namn klistrat i mitten. Beroende på hur väl jag känner dem och hur ofta jag träffar dem så har dessa cirklar olika grader av detalj, men de flesta har en cirkel med en färg, ett namn, ett antal ord som hänger från trådar, som prislappar. Dessa ord kan vara personlighetsdrag, intressen eller annat. I bakgrunden spelas ett montage av minnen som för mig definerar personen.

Säg att jag får reda på något om en person, något som är ganska betydande eller intressant för mig, till exempel att en bekant varit i slagsmål och dömts för misshandel. Varje gång jag kommer att tänka på den personen därefter, så kommer jag även tänka "Just det, det är han/hon som dömdes för misshandel". Varje gång jag tänker så, blir "prislappen" i min förklaring ovan större. Till slut, om jag inte pratar med personen i fråga på länge, kanske jag tänker på honom/henne som våldsam, fastän jag inte har en aning om sammanhanget i vilket han blev dömd.

Samma sak skulle hända om jag fick reda på att någon har varit arg på mig, kär i mig eller rädd för mig. Om man tänker på det 1000 gånger utan att prata om det, förstoras det 1000 gånger, tills man tänker på personen som "den som är arg på mig"/"den som är kär i mig"/"den som är rädd för mig".

Så ja. Med andra ord/TL; DR: Det är lätt att göra en höna av en fjäder i sitt huvud, helt utan att märka det.

Over & out.