fredag 21 februari 2014

GubbLudd klagar på att folk har dålig fantasi

När jag ser en film så gör jag mitt bästa för att leva mig in i den.
Detta kanske låter som en uppenbar sak. Inlevelse är ju näst intill en förutsättning för att man ska tycka att en film är bra.
Men det jag pratar om är att förlåta vissa mindre charmerande element i berättandet, i syfte att få en bättre upplevelse.

Jag hoppade till och skrek rakt ut i biosalongen under scenen i Hungergames, när mutanthundarna hoppar fram ur skuggorna under spelets slutscener. Visst, jag hade kunnat sitta helt lugnt och kanske bara blinka till av denna jumpscare (länk: ordförklaring på urbandictionary.com), för det var verkligen uppenbart vad som skulle hända, men det hade inte varit lika kul. Jag hade inte fått min dagliga dos av adrenalin-inducerade hjärtklappning.
Förstår verkligen inte folk som inte försöker ryckas med: "Äh, vadå det där var ju inte ens läskigt, det var ju jätteförutsägbart!".... Suck.

Samma sak tycker jag gäller med äldre filmer som innehåller mycket specialeffekter.
Återigen vill jag skapa så mycket inlevelse för mig själv som möjligt. Till detta använder jag mig av min FANTASI (enl. Svenska Akademins Ordlista: "Inbillningskraft, uppfinningsförmåga"). Allt behöver inte se hundra procent verkligt ut. Jag kräver inte CGI-effekter anno 2014 för att kunna föreställa mig en händelse.
 Om draken Katla ser lite konstgjord ut så höjer jag inte på ögonbrynet och tänker "Vänta nu, den ser ju fejk ut!Vad är detta för strunt".
Jag använder denna ovan nämnda "fantasi" till att föreställa mig att det är en drake, och inte en kartongbit, som står på kullen i filmen och sprutar eld.

Anledning till detta inlägg?
 - Planering inför filmkväll, att få alla att enas om en film.

Over & out.