tisdag 20 maj 2014

Varför ens göra saker?


I Torsdags blev jag stannad på Haga Nygata av en snubba och en snubbe. Dessa snubbor bjöd in mig till att medverka som statist i Peter Birros nya projekt Viva Hate. Jag tackade självklart ja, men sade att jag måste kolla mitt jobbschema först, eftersom jag dumt nog inte skaffat mig en kalender än, utan kollar när jag skall jobba på Seaside på min mail, skriver upp mina vikariat i mobilen, och håller reda på andra event på Facebook (i skrivande stund inser jag varför det är sjukt bra med en kalender).

 Händelser som dessa påminner mig om varför det är värt att göra saker; ta en promenad, åka till stan, utsätta sig för världen en stund.
 Jag är väl svag på det sättet, antar jag, att jag sitter inne alldeles för ofta.
Internet är en lampa, och jag är en fluga.
Man vet exakt vad man får när man sitter och bläddrar sida upp och sida ned, ser på film efter film på Youtube. Man har sina små rum på nätet där man vet att man trivs och har roligt.
Men chansen att bli indragen i något spännande och oväntat, som t.ex. en erbjudan om statistroll i ett projekt av Peter Birro, är otroligt liten hemma i datorstolen.

Med detta i åtanke går jag ibland av spårvagnen en hållplats för tidigt, och går resten av vägen, ju fler folk på vägen desto bättre. Jag tog mig till Musikhjälpen i höstas och fick av en slump se ett av de banden jag tycker mycket om spela live i glasburen.

"Hur känner du inför ämnet ifråga, Neander-Ludd?"
____________________________________________
| "Uhh. Göra saker - Bättre än inte göra saker. ... Uh." |
|___________   ________________________________|
................... \/

Ps. Hur blev det då med statistrollen jag blev erbjuden? Först tackade jag ja, sedan såg jag att jag hade jobb på den aktuella dagen - idag - sedan fick jag, lite för sent, ett meddelande om att jobbet blev inställt för att en stor festmiddag hade blivit avbokad på Seaside. Så nu sitter jag här i underkläder utan varken statistjobb eller restaurangjobb. Ds.