måndag 1 december 2014

De Agiterade Arbetarna

Det finns få saker som bryter höstmonotonin just nu.
 Ett av dessa få brytande element är en kokande stämning när den slumrande arbetaren vaknar upp för att inse att övermännen, cheferna, endast har makt om man är foglig och nöjer sig. Men vi börjar inse att vi inte vill slita ut våra handleder för mindre än hundra kronor i timmen. Våra handleder är värda mer än så.
Får se om chefen väljer att sparka oss alla och nyanställa när det ändå är lågsäsong, eller lossa på de kättingar han binder sin plånbok med.
Tills dess gäller det att dra på sig erfarenheter som engångstatueringar och hoppas att de inte hinner blekna innan jag kan visa upp dem under eventuella kommande jobbintervjuer.

Snart blir det krog av caféet på Vasagatan. Vi tänker: Om chefen har råd att renovera och göra omfattande ombyggnationer, så har han råd med att ge oss åtminstone hundra kronor i timmen, vilket är mindre än kollektivavtalet på 114.40/h.
Han tänker: Det är jättedyrt att renovera, därför kan jag inte höja era löner.
Jag tänker: Nu jävlar slipper jag sälja en massa micromat och känna samvetskval för prissättningen.

Suck, pust, stånk, jämmer och stön. Och ett glas vin på kvällen innan läggdags.Hej och hå, å en flaska med rom.

Over & out.