tisdag 3 februari 2015

Provjobb hit och dit och kors och tvärs

Egentligen bara på två ställen, men att få ett sådant gensvar två gånger på kort tid när man är ute och fiskar med CV:t som bete, känns så overkligt ovant, och efteråt har man snurrat bort sig totalt och kan inte hålla isär de olika cafémiljöerna.
Från Frank's, "snabbkaffestället", till Le Petit, där man är servitör, cafébiträde och köksassistent samtidigt, till Doppio, där jag nu har fått extraanställning. Hit och dit. Kors och tvärs.

Jag känner mig alltid lite darrig när jag är ny på en arbetsplats. Man känner sig vilsen, espressomaskinen funkar inte som man är van vid, så kaffedrinkarna blir inte bra. Samtidigt är det kö och man kan inte med att göra en ny åt människan som nu fått en halvblaskig cappuccino. Man ångrar att man inte gjorde en ny, tar den ångesten med sig till nästa kund, och sedan lugnar det ned sig och man hinner återhämta sig. Man måste störa sin upptagna (heltidsanställda) kollega med frågor vars svar borde vara självklara. Försöker dra ett skämt, men stammar. Man är nervös för alla misstag som man ser att chefen noterar, man ägnar sig åt disken en stund, för kan man något så är det väl för fan att diska. Jag är diskare i själen. "Det är väl alla", säger chefen.
 När arbetspasset är över går man hem som ett torkat löv drivet av vinden. Jag är ingen morgonmänniska, och att jobba morgon får mig att störtdyka när jag kommer hem efteråt. Jag gillar inte att störtdyka, så jag tar en middagslur som jag vill skall vara hela dagen.

Men någon ringer. Någon man inte träffat på länge, man äter lunch, pratar, sitter tysta, pratar lite till.
Sitter tysta.
Någon isbit som bildats i morgonkylan smälter.