lördag 28 mars 2015

Under pressure

Vad händer om man varit arbetslös i två månader, äntligen får en trygg anställning med en (relativt) bra lön, men som gör att man mår riktigt jävla dåligt?
Man börjar väga ens illamående i den nuvarande situationen, mot hur reaktionerna från omvärlden skulle kännas om jag gav upp efter första veckan på jobbet. Hur mina föräldrar, mina vänner som har jobb och ser ner på arbetslöshet skulle reagera. Det blir en fråga om stolthet, sådan där som är dumdristig. Jag skulle vilja låta bli att bry mig om sådant. Det skulle jag verkligen.
 Vad händer med en nyanställd som inte verkar klara av det tempot som krävs på en arbetsplats, om den inte klarar av att hålla lugnet när tiden nästan tagit slut och arbetsuppgifterna inte blivit gjorda?
Tempot blir stressigt, stressen skapar misstag, misstagen skapar fler arbetsuppgifter, och ett ännu högre tempo krävs. Misstagen påverkar driften av verksamheten och försvårar ens kollegors arbete. Man får hoppas att de har förståelse. Hoppas.
Jag undrar om jag borde säga upp mig.
Kanske borde man skaffa sig en utbildning.