onsdag 15 april 2015

Galen

Jag har lekt med tanken att släppa allt, packa upp relevanta saker på cykeln och dra söderut, och sedan västerut. Hade jag inte haft ett lägenhetskontrakt fram till september och ett studielån på 23,000 att betala tillbaka, så hade jag gjort det. Kanske. Jag tycker om att tänka att jag skulle vågat göra det. Det får mig att känna mig mindre fjättrad vid status quo. Som om förändring var inom räckhåll, att det var mitt eget val att inte sträcka ut handen.
Att få vara lite galen innan jag drar mig hösterut (mot hösten? Japp. Mot hösten. Hösten is always coming. Even when it's just ended, the next one is on it's way).
 Jag skulle släppa mitt jobb, släppa Göteborg och alla bekanta här, släppa en fast plats i samhället. För ett tag iallafall, jag skulle ju komma tillbaka. Som att ta en till cykelsemester (vilket kanske kanske kanske kommer att hända i sommar, fast det är hemligt) fast plötsligare, utan planering eller förvarning, vända ryggen och fälla upp långfingret åt alla som trodde att jag var en stadig, lugn, sansad figur. Vilka vanföreställningar, skulle jag hånskratta.
 Hursomhelst gick jag med på ultimatumet idag, att ansöka till ett nytt universitetsprogram.
 Men först har vi en sommar att kana igenom.

tisdag 14 april 2015

Tar mig framåt

Såhär dags brukar jag dras till antagning.se som om det vore ett svart hål. Det går inte att undvika.
Jag blir lite halvskrämd av massan av utbildningar som leder till ett bättre liv, som jag skulle kunna gå in i med höga förhoppningar, men förmodligen störtdyka och ge upp efter att nätt och jämt ha fått godkänt på första kursen.
Jobbet fungerar just nu. Jag ser varken fram emot sommaren eller hösten ur ett jobbperspektiv. Min rumskamrat har hamnat på ett kontor där han trivs urbra med lön och kollegor. Han brukar berätta om mitt arbetsliv för sina kollegor under fikarasterna, som skräckhistorier runt en lägereld.
Cafébranschen är förvånansvärt fientlig mot anställda.
Min chef är självutnämnd arbetsnarkoman.
Kallskänkan jobbade runt femtiodagar med två dagar ledigt totalt.
Kocken jobbar en vecka i månaden, vid sidan av att vara egenföretagare.
Cafébiträdet som jobbat där längst har arbetsskador så det räcker och blir över.
Och där står jag och hoppas få arbeta deltid, som det står på kontraktet. Men det finns liksom inte i beräkningen att någon skulle ha något emot att jobba sju dagar i veckan.
Det finns något därbortom kandidatprogrammen, bakom tre års intensiva studier, som inte är ett jobb i cafébranschen.
Antagning.se drar i mig.