lördag 18 juli 2015

Motvind och regn


 (Skrivet på mobil långt efter läggdags = felstavningar)

Det vi hela tiden intalade oss själva på väg rill Amsterdam i motvind och/eller regn var att vi ju iallafall skulle få medvind på hemvägen. Efter att ha kommit till, och besvikits av, Amsterdam (som var som alla andra Europeiska städer fast med mer (och annorlunda) röklukt), efter att ha krigat oss igenom helvetets vilsecyklarstad Lelystad inte mindre än tre gånger - första gången på väg mot Amsterdam,  andra gången när vi insåg att det var för sent och måste åka tillbaka till campingen på andra sidan stan,  tredje gången på väg till Amsterdam igen nästa morgon - så vände vinden när vi vände hemåt. Vi vaknade dessutom till åskväder och regn som följde oss hela vägen till staden Almere. Där tog vi ett beslut i våra genomdränkta kläder,  packning och skor,  att skita i allt och ta tåget hem istället för att lida mer. Vi var helt enkelt beredda på att tömma plånböckerna för att slippa cykla en meter till.
På Almere tågstation var det ingen av de anställda som visste hur biljettsystemet fungerade,  och efter att den tredje personen vi talade med ringt i desperation till sin kompis som jobbade på tågstation i Tyskland,  så fick vi berättat för oss att vårt bästa val var att åka till Amsterdam och ta tåget därifrån. I Amsterdam sade de att det bästa de kunde göra var att skicka oss till Leer, Tyskland,  med byte i Almere och Groningen.

Kort och gott: för att ta oss från Amsterdam så cyklade vi till Almere,  tog tåget tillbaka till Amsterdam, och tog där ett tåg som krävde ett byte i Almere.

Just nu ligger jag i en torr säng i ett svalt rum ( till skillnad från en fuktig sovsäck i ett kvavt tält). Tror detta är höjdpunkten på resan.


torsdag 9 juli 2015

På färd

Det brinner en eld i mina lår och jag sitter med ryggen lutad mot den låsta receptionsdörren,  där Westerstedes offentliga wifi är så bra som den kan bli på campingområdet. Dagen började med regniga utsikter och värre motvind än vad vi hade igår. Enligt väderleksrapporten skulle det vara runt 12 s/m,  och vi fick den mestadels snett frammifrån. På väg ut ur Bremerhafen på förmiddagen så kom en regnskur som piskade oss i ansiktet och piskade moralen ned i backen. Jag skrattade åt hur miserabla vi kände oss,  men skuren var snart över och lämnade oss med endast hård motvind.  På den vägen gick det fram till Jaderberg,  då vi under kilometrarna innan bett till universum om att ge oss ett Bäckerei att glädja oss i. En stor macka,  en besvikelse till arraksboll och en stor kopp blaskkaffe kostade ~€6. Bästa fikat på länge.
Skrivet på mobilen. Orkar inte skriva mer.

måndag 6 juli 2015

Stora andetag

... Är vad jag siktar på de kommande veckorna. Stora andetag som kan få mig att trampa vidare oavsett väder eller vind. Ta i trä.
Stora andetag är något jag tar just nu, för att stålsätta mig inför resan. Saker som egentligen borde vara klara återstår att göras. Packa – det ligger strumpor, tält och ätbara saker i en hög på soffan. Städa – så att man kommer hem till en ren lägenhet. Tvätta – jag väljer plan B, som är att sortera och vika ihop smutstvätten som ligger på golvet, så att det är lätt att ta ned till tvättstugan vid återkomsten. Handla – så att det finns solkräm att smeta på cemtimeterlagervis en gång i halvtimman i tre veckor, och karta över Nederländerna.

Stora andetag så att jag kan glömma saker som hänt och koncentrera mig på att ta mig framåt, så att jag kan våga prata med folk igen.

 Vi har tur med färjetiden. Den går först 18:45.

Ses om tre veckor. PEACE!

onsdag 1 juli 2015

Glass på armbågen

Det är kväll efter en sista arbetsdag innan några lediga dagar. Min armar är kladdiga av torkat svett och säkert lite glass också. Man hittar alltid spår av glass någonstans mellan handleden och armbågen efter en solig dag på jobbet, när man står och gör i ordning sig för läggdags. Eller också, som säkert kommer att hända idag, när man redan ligger under täcket ihopkurad till en boll; "Varför har jag glass på armbågen?"
Vanligtvis på natten (för jag brukar alltid vara uppe lite för sent) så överväger jag att skippa duschen, bara göra det nödvändigaste och sedan störta till sängs. Men jag tvingar mig själv, trots att ögonen bara vill blunda och balansen börjat ge efter. (Det är en underbar känsla att somna nyduschad, att känna sig som en fe, ett väsen av renhet och lenhet, att göra mig till en boll, sedan till en ännu mindre boll, en liten, liten sovboll. )

 På nätter som följer långa arbetsperioder och följs av lediga dagar belönar jag mig själv genom att följa min trötthets vilja. Jag går och lägger mig kladdig, med kanske lite glass på armbågen, disk som möglar i köket eftersom jag aldrig har energi till att diska efter jobbdagar, jobbkläder som jag kanske, men oftast inte, kommit ihåg att ta ur väskan så att de inte ska lukta unket. Jag somnar ifrån allt som skulle ha kunnat tas itu med om jag hade varit en bättre människa.
Imorgon är jag utvilad. Dan efter jobbaredan är diskaredan.