tisdag 18 augusti 2015

Ännu en hösttermin

När man skriver inlägg som liknar detta, vars tema är förberedelse och motivation inför en stor utmaning, så måste man vara försiktig. Man bör inte skriva för mycket om hur man förbereder sig och hur man tänker sig att det kommer att gå. För risken finns alltid att man misslyckas, och då finns det ett sådant här inlägg som i framtiden visar exakt hur långt uppifrån man föll, pladask ned i misslyckandet.
 Det jag syftar på är hur jag känner inför att börja studera igen. Jag har två mentala beståndsdelar; en som är högt upp i himlen bland motivation, höga förhoppningar om mig själv och en planering av exakt hur mycket tid jag skall spendera på att läsa kurslitteraturen per dag, hur mycket smartare jag skall träna mig att bli. Man har ju hört att intelligens behöver träning för att stanna i form, och intelligensträning är inte något jag hållit på med under åren sedan studenten. Tvärtom verkar det som om jag halkat ned ett par steg på intelligensstegen när jag ser tillbaka på Gymnasie-Jag. Hur sjutton lyckades jag hamna på de betyg jag hamnade på?
För att komma tillbaka till ämnet; den andra av mina två mentala beståndsdelar är den som hittills alltid krupit fram från sitt gömställe under någon unken, mossig sten i min hjärna vid mitten-slutet av de kurserna jag läst på universitetet. Den hasar sig fram, lämnar ett slemspår bakom sig som liksom slemmar igen min motivation. Det är den där delen jag associerar med hösten, eftersom jag i tre år nu alltid pluggat på hösten och jobbat på våren. Vartenda år, som så:

 HT 2012: Engelska A.
 VT 2013: Lärarvikarie/försäljare
 HT 2013: Geografi A
 VT 2014: Lärarvikarie
 HT 2014:  Komvux Kafé/Kallskänka (+caféjobb)
 VT 2015: Caféjobb/Lärarvikarie/Arbetslös/Caféjobb igen
 HT 2015: Kognitionsvetenskap.

Det är den där delen som vill att jag skall sluta anstränga mig, som suger själen ur mig.
Så i höst blir det ännu en kamp mellan disciplin och nedstämd lättja.
Jag skall göra vad jag kan. Just nu leder den förstnämnda delen.

Over & out.

lördag 15 augusti 2015

Om en bokserie jag läser

Föreställ dig betydelsen av möjligheten att kunna ladda ned en komplett avbildning av en människohjärna till en dator, att föra den genom simulationer, få den att uppleva dessa simulationer så som du och jag upplever verkligheten. Tänk om detta redan hänt dig, och att din upplevelse av att sitta hemma vid datorn och läsa ett blogginlägg bara är en simulation inuti en dator.

Om ovanstående skulle kunna hända, så kunde man också kopiera avbildningen på ett fullkomligt perfekt sätt, låta originalet leva kvar i sin kropp, medan man låter kopian leva i en simulation i datorn. Då skulle alltså du sitta där och läsa ett blogginlägg på datorn (inuti ett simulationsprogram), medan den verkliga du, den fysiska kopian av dig, levde vidare i verkligheten och upplevde nya saker utan att du märkte det.

Lägg sedan till möjligheten av att kunna ladda upp en sådan virtuell personlighet till en ny kropp (en odlad i ett laboratorium, till exempel), få din personlighet lagrad efter din biologiska död och låta den leva i ett program designat att efterlikna vår kulturella bild av Paradiset/Helvetet.

_________________________________________________________________________________

Allt ovanstående går att läsa om i Iain M. Banks sci-fi-serie om Kulturen, en av de stora interstellära civilisationerna som befolkar universum i serien.
Kulturen är som en marxistisk utopi. Allt (nästan allt) är gratis eftersom all produktion utförs av maskiner och energin som krävs för produktion utvinns ur gränslandet mellan vårt universum och ett parallellt universum, kallat the energy-grid eller bara the e-grid.

I Kulturen lever människa (pan-människa, ett samlingsnamn för humanoida varelser) och maskin sida vid sida. Artificiell intelligens överträffar för det mesta den mänskliga intelligensen, men trots detta handlar det inte om någon läskig dystopi om hur maskinerna behandlar människor som boskap.


Hursomhelst, det finns massor av häftiga saker i Iain M. Banks The Culture. Alla böcker är fristående, vad jag vet, och behandlar en massor av teman, varav några är:

  • Skapandet av ett virtuellt helvete att lagra de dödas kopierade personligheter i, utifrån hur de betett sig i livet
  • Värdet av mänskligt liv när det finns A.I. så komplexa att de delvis inte får plats i de tre konventionella dimensionerna, utan lagras i en kombination av åtminstone mer än tre. 
  • Till vilken del har en teknologisk stormakt rätt att ingripa i andra civilisationer, endast för att de anser att det vore omoraliskt att inte ingripa.
  • Teknisk evolution gentemot naturlig evolution

    Och så vidare!
    Nu är min biblioteksdatortid slut.

    Surface Detail är en skitbra bok ur serien, lika bra är Concider Phlebas och The Player of games. Det är dessa jag hittills läst.

    Over & out.

lördag 1 augusti 2015

Sade upp mig från jobbet

När min chef, som jag berättat för att jag kanske tänkte plugga till hösten, bad mig att ge honom besked så snart som möjligt, så sade jag "Då ger jag dig det beskedet nu".
Och från och med då så skall jag med hundra procents säkerhet försöka mig på, och med STOR säkerhet, klara av att ta en kandidatexamen i kognitionsvetenskap.

Den senaste veckan, egentligen sedan jag kom hem från cykelsemestern (ordet "semester" låter fel att använda; för mig betyder det ordet "en längre tids avslappnande ledighet", vilket inte riktigt går ihop med den semestern vi tog) så har jag börjat tänka i studiebanorna, förberett mig för att plugga skithårt ända in i kaklet. Försökt se fram emot allt man får lära sig. Så jag antar att det var därför som mitt svar till chefen kom så fort.

Annars är det som vanligt. Disken staplas hög, leder slits ut på jobbet, sömn gås miste om. Ska köpa en Arduino inför cykelhösten.
Det var allt.