tisdag 18 augusti 2015

Ännu en hösttermin

När man skriver inlägg som liknar detta, vars tema är förberedelse och motivation inför en stor utmaning, så måste man vara försiktig. Man bör inte skriva för mycket om hur man förbereder sig och hur man tänker sig att det kommer att gå. För risken finns alltid att man misslyckas, och då finns det ett sådant här inlägg som i framtiden visar exakt hur långt uppifrån man föll, pladask ned i misslyckandet.
 Det jag syftar på är hur jag känner inför att börja studera igen. Jag har två mentala beståndsdelar; en som är högt upp i himlen bland motivation, höga förhoppningar om mig själv och en planering av exakt hur mycket tid jag skall spendera på att läsa kurslitteraturen per dag, hur mycket smartare jag skall träna mig att bli. Man har ju hört att intelligens behöver träning för att stanna i form, och intelligensträning är inte något jag hållit på med under åren sedan studenten. Tvärtom verkar det som om jag halkat ned ett par steg på intelligensstegen när jag ser tillbaka på Gymnasie-Jag. Hur sjutton lyckades jag hamna på de betyg jag hamnade på?
För att komma tillbaka till ämnet; den andra av mina två mentala beståndsdelar är den som hittills alltid krupit fram från sitt gömställe under någon unken, mossig sten i min hjärna vid mitten-slutet av de kurserna jag läst på universitetet. Den hasar sig fram, lämnar ett slemspår bakom sig som liksom slemmar igen min motivation. Det är den där delen jag associerar med hösten, eftersom jag i tre år nu alltid pluggat på hösten och jobbat på våren. Vartenda år, som så:

 HT 2012: Engelska A.
 VT 2013: Lärarvikarie/försäljare
 HT 2013: Geografi A
 VT 2014: Lärarvikarie
 HT 2014:  Komvux Kafé/Kallskänka (+caféjobb)
 VT 2015: Caféjobb/Lärarvikarie/Arbetslös/Caféjobb igen
 HT 2015: Kognitionsvetenskap.

Det är den där delen som vill att jag skall sluta anstränga mig, som suger själen ur mig.
Så i höst blir det ännu en kamp mellan disciplin och nedstämd lättja.
Jag skall göra vad jag kan. Just nu leder den förstnämnda delen.

Over & out.