söndag 13 september 2015

Folk med folköl i famn

Ibland är det svårt att veta:
  • - Vad den i ögonblicket ganska söta personen till vänster säger, när tre personer till höger är mitt i en intensiv debatt om något skitroligt.
  • - Huruvida man borde säga "Va?"/"Jag hörde inte"/"förlåt?" en fjärde gång i rad.
  • - Om man kommer att bli insläppt på festen. Det kan vara så att ens broperson (nytt uttryck: Broperson. En person man blivit inbjuden med till en fest där man inte känner någon annan. Alltså är bropersonen ens "bro" från Vanliga Världen till Partajkalaset.) inte dykt upp än/är gravt försenad/onåbar.
  • Vilken adress det är, och så är det 1% batteri kvar på telefonen, med vilken man febrilt försöker få kontakt med partypersonerna som har fullt upp med att ösa (eller vad partajpersoner nu har för sig på partajer). Det kan vara så att man har rätt adress, men inte rätt namn på lägenhetsinnehavarna, och är lite obekväm med att ringa till samtliga lägenheter i svalen tills man hittar rätt.

Om man har tur så:
  • Kommer man in på festen.
  • Finns det välkomstpunch, välkomstsnittar, välkomstkramar, välkomsttelefonladdning, välkomstkostymkomplimanger.
  • Är det roligare än finalsittningen, som kostade skjortan (om det är en skjorta för 250 kr - ändå ganska dyr skjorta!)/verkade kretsa runt snapsvisor med tveksamma värderingar/krävde balklädsel vilket jag inte innehar i passande storlek.
  • Finns det personer man känner på festen som inte sitter hopplöst längst-in-trängda i ett hörn på en rökdimmig balkong
  • Finns det SKITGOD HUMMUS.
  • Dansar fler än fem personer samtidigt, så att det är ganska lugnt att värdinnan kidnappsrekryterar en till dansgolvsarmén
  • Får man en soffa att sova på
  •  Har man inte alltför mycket att läsa till nästa föreläsning/grupparbete (om detta stämmer så har man väldigt, väääldigt tur. Som att vinna på triss, fast det beror på hur bra pluggdisciplin man haft, inte hur "wow jag hittade något som verkar osannolikt bäst att köpa en trisslott"-tur man haft. Om du fattar va ja menar)
  • Har man transformerats från nolla till etta utan att förlora en enda kroppsdel på vägen.
Sedan lämnar man bakom sig den delen av helgen som är full av sådana trångmål som ovan.
Sedan finns det plugg att sköta.
Sedan är man trött.
Alla dessa gruppkonversationer där endast personer som gillar att ta plats lyckas få något sagt.
Man längtar ju till att umgås one-on-one i ett café.

fredag 4 september 2015

Betalade med hudceller för en flygtur

Idag tog jag luft och missade inte marken, till min och min huds irritation. Jag stod på långbrädan och sick-sackade som vanligt, men sen tröttnade den väl på att svänga, brädan, utan att säga till mig. Så jag svängde, men det gjorde inte den.
En mer korrekt beskrivning är att hjulen tappade greppet om asfalten när de stötte lite grus vid precis fel tidpunkt, och jag var plötsligt i luften. Ett axplock av saker som jag tänkte på i min tyngdlöshet var "Jahopp" och "Hur gör jag nu då" och "Får la vänta o se".  Ett tunt lager tyg, såsom en T-shirt, kan vara till stor hjälp när man glider på sidan längs med asfalt. Belönade dess hjälpsamhet med att slänga den i soporna.
 Och jag som bara ville ha lite mjölk (som jag var på väg till affären för att köpa) till frukost. Istället fick jag mjölk och ont till frukost.
 Mjölk och ont; rekommenderat dagligt intag: Fyllt.

tisdag 1 september 2015

Färdigflyttad, färdig för förvärvan av fakta

Låt mig börja med att säga att kognitionsvetenskap är ett FRUKTANSVÄRT brett ämne. Vi kommer tillbaka till detta alldeles strax.

Jag har nu flyttat hem, ännu en gång. När man flyttar så inser man exakt hur mycket skit man har, och skäms lite över att man anstränger sig så mycket för att flytta skit som man inte ens har vilat blicken på sedan ett halvår. Man kanske borde leva som buddhistmunk, eller kanske iallafall packa ned ett par travar böcker och lägga dem på vinden för långvarig förvaring (vilket nog är det största steget mot icke-materialism jag känner mig redo att ta just nu).
Jag har varit i flytttzonen i en vecka nu ungefär. Detta innebär inte att man har två ställen att vara på, två baser. Nej, det betyder att man delar sin hembas i två, så att man hela tiden bara känner sig till hälften som hemma, som om ens ena halva väntar sig åka "tillbaka/hem" inom kort. Man är alltid på språng, förbereder sig för förflyttning.

 Det är svårt att sätta sig ned och studera då, om man inte är bekväm på ett sånt sätt man är när man har en hembas (en hel, inte två halva). Förstår du? Stressen (inte den allvarliga sortens stress, bara den sorten som kommer när du vet att du har en uppgift som du skjuter upp till morgondagen, en dag närmare deadline (ibland undrar jag om jag borde börja använda mig av fotnoter (som i min kurslitteratur) istället för en massa långa parenteser)) byggs upp av att inte plugga, och den stressen tar man med sig till flyttstädningen.

Men nu är jag färdigflyttad. Mitt rum är fullt av papperspåsar och flyttkartonger som jag inte ser någon mening med att packa upp, eftersom jag bara hoppas bo hos föräldrarna i en termin till. Jag berättar för mina nya klasskamrater att jag flyttar, och det är lite pinsamt att svara "hem till föräldrarna" när de frågar vart flytten bär. "Va, flyttar du baklänges?"
Japp, baklänges, men snart vill jag framlänges igen.

Tills dess har jag en hembas att plugga i, och det är inte lika långt bort som Trollhättan, varifrån en av mina klasskamrater pendlar, men inte heller lika nära som skolparkeringen, där en annan av dem bor i sin bil för närvarande (är inte avundsjuk).
Och, för att återkoppla till första meningen som jag lovade att komma tillbaka till, det är MYCKET att plugga. Kognitionsvetenskap innehåller BLAND ANNAT: Filosofi (bluäähk, Aristoteles-platon-hume-locke-descartes-demokritos-spinoza-leibniz), psykologi, neurologi, antropologi, lingvistik och datorvetenskap.
Jag har ingen tidigare kunskap om något av dessa ämnen. Klassisk filosofi (som vi började med på "Introduktionsföreläsningen för delkursen Tvärvetenskaplig introduktion i kursen Introduktion till Kognitionsvetenskap - lärarens egna ord), är en gigantisk kunskapslucka för mig.
Men jag kör så gott det går.