fredag 27 november 2015

Angående studentföreningar

Jag har tagit två universitetskurser innan, men har aldrig deltagit i några studentaktiviteter, fram tills i år. Det enda jag hade hört om studentföreningarnas verksamhet innan var skriverier i GP om chalmeristernas överstyrgående eskapader. Brinnande byggnader och fall ut ur fönster. Någon gång tror jag att jag hörde talas om att Poseidon blir utklädd ibland. Och cortégen, såklart, även om jag aldrig nånsin sett den.
I somras var jag dock med på aktiviteter under Kick-Off:en, anordnade av systemvetarnas studentförening och nu är jag med och startar en helt ny förening.
 Det jag känner är lockande med allt det här är att man får sig en gemenskap, en kontext i skolan utanför föreläsningssalarna. Det är vi, i våran förening, som ska se till att liva upp stämningen för våra skolkamrater med event i olika former. Vi kommer att vara några av de där konstigt utklädda personerna som man ser gå runt i stan varje sommar, runt terminstart. Sedan är det lite häftigt att vara med och grunda en förening som förmodligen kommer att leva kvar så länge som kognitionsvetarprogrammet finns kvar. Systemvetarnas förening har existerat sedan 1982. Det är ju omöjligt att säga, men det är kul att tänka att man kanske är med och skapar något som kan bli lika långlivat.
 Vi ser oss lite skämtsamt som förfäderna som kommer att bjudas in som hedersmedlemmar på framtida föreningskonstellationers sittningar och andra tillställningar.
Ännu ett plus är att det är något att göra. Så slipper man ha tråkigt. Nåt o gö, ba.
Min bror kallar mig föraktfullt för "kårstudent".
Men så är han ju lite tråkig, också.