onsdag 4 november 2015

Två gånger jag uppmärksammat mina egna fördomar de senaste veckorna.

Man hör ju tjötet om fördomar. De är som frimurarna, SD:arna eller gorillorna , d.v.s. mitt ibland oss utan att vi märker det. Smygande, på nåt sätt. Man hör att den största fördomen är att man inte skulle ha några fördomar, och detta accepterar vi som rimligt.
 Man hör om det, sedan märker man det i ett tydligt, svart-på-vitt vardagsexempel.
Jag tycker att jämställdhet mellan olika sexualiteter och könsuppfattningar är en sak som är bra att sträva efter. Men sexism och heteronormativitet fanns i mitt huvud innan jag började tänka i banor som gick utanför ens egen vardag. Det är helt enkelt så  det blir enligt grundinställningarna.

Har du någonsin köpt en affärsny dator och undrat varför den är långsam? Svaret går att finna i förinstallerade bloatware-program. Onödigheter som företag har betalat tillverkaren för att ha med i maskininställningarna. Vet man inte om att de finns, så är det svårt att göra något åt. Sedan blir man mer tekniskt erfaren och får reda på vad som är på gång, och börjar rensa hårddisken från skit som drar ned uppstartstiden.

I datorn är det enkelt att installera en trollkarl (wizard?) som hittar och avinstallerar bloatware. När det gäller ens medvetande så får man själv vara trollkarlen, och liksom haffa bloatware-programmen när de dyker upp i ens vardag.

Nu till det jag tänkte skriva om!! Min trollkarl har upptäckt sinnesbloatware två gånger den senaste månaden. Först var det på en hemmafest då jag berättade en spöklig, ryyyyslig och skrämmande  spökhistoria. Jag ska inte spoila vad som händer i den, men samtliga offer i historien är kvinnor. Detta tänkte jag på först när en vän till mig plötsligt gick och lade sig mitt i spökhistorieberättandet. Jag har själv fått historien berättad för mig, och har aldrig tänkt på det på det sättet förut.

Andra gången var nyligen när jag satt på ett föreningsmöte, då en av de manliga närvarande drog någon anekdot, ur vilken jag uppfattade orden "min pojkvän". Jag blev förvånad.
Varför blev jag förvånad? För att jag aldrig hade anat att han inte var heterosexuell. För att han inte levde upp till mina fördomar om icke-heterosexuella. Och där insåg jag att jag hade fördomar om hur folk beter sig när de har en viss läggning.

Självanalys = bra. Första steget i att åtgärda ett problem är att identifiera det. Hur mycket man än tror sig följa sina egna övertygelser så finns det förmodligen paradoxala uppfattningar i en utan att man märker det.
Och man är ingen dålig person för det.
Det är lite synd att alla inte håller med om detta.

Over and out.