söndag 24 januari 2016

Videosammanfattning av att cykla till Amsterdam

16 dagars resa, 30 minuters video.
 Förra gången (<- länk till spellista) lade vi upp cykelvideon i 12 delar, men den här gången fick det bli en enda lång.

Om du läste mitt inlägg om pizzerian i Weener så rekommenderar jag att kolla mellan 08:20 - 09:15, där ytterligare detaljer från händelsen berättas.
De sista två minuterna är bara montage med musik och eftertexter. Varning för ojämn ljudvolym, det blev lite för högt ljud under låten i eftertexterna.




Lista med återkommande element under resan överhuvudtaget:
  • Låtarna Nitti5, Råknas och Tjockhult
  • Getter
  • Pasta
  • Motvind
  • Regn

Det var allt.
Over & out

onsdag 20 januari 2016

Krukväxt och kaffetermos

I somras bodde jag och Albin i en två på Eklandagatan. Jag kommer nu att summera hela den upplevelsen med en lista av passande ord, för att sedan berätta hur det kom sig att jag hamnade framför en dörr två trappor upp med ett avokadoträd i ena handen och en kaffetermos med tillhörande plastmuggar i den andra.

Disk. Disk, disk disk, en jättesmutsig vaxduk, mörker p.g.a. undermålig belysning, ont i benen, ont i knäna, ont i kroppen. Latmagning, matlagning, skola, cykla, jobb, cykla cykla jobb cyklacyklajobbcyklacyklajobb, disk, disk, filmkvällar, tjötfeber, katt.

Katt. Jag jobbade under hela sommaren på ett café i Högsbo, som jag cyklade till varje dag innan cykelsemestern och tog bussen till de återstående dagarna efter semestern. En dag vid hemkomst så såg jag en svart-ochh-vit katt stå och jama vid dörren på innergården. Jag hade ingen aning om vems det var, men den tog varje tillfälle den såg att hoppa upp på min rygg när jag böjde mig ned till den.


Den mötte mig på det sättet ett par dagar samma vecka, och en dag fick jag veta av en förbipasserande granne att katten tillhörde en tjej som bodde bredvid honom på femte våningen. Just den dagen verkade katten extra ivrig att få komma in, så jag chansade på att hon skulle vara hemma, hissade upp katten i famnen och åkte upp till våning 5. Trots att jag och katten var ganska nya för varandra så verkade han ta denna kidnappning med en axelryckning.
 Jag plingade på och väntade.
När jag precis skulle återvända för att katten började bli lite otålig så öppnades dörren och en ganska söt tjej stod i öppningen, iförd endast handduk.
 Jobbig, obekväm situation - hellre fly än illa prata (herregud, inser i skrivande stund att detta är mitt livsmotto). Jag fick fram ett "Förlåt för att jag stör" och lämnade över katten, som tydligen hette Moses. Hon blev glad, jag flydde fältet.

Utan en liten förklarande text - ungefär nu - kunde man (felaktigt) tro att Ludvigs totala tankeinnehåll var "Uh. Ludvig ser naken hona. Ludvig bjuda ut hona. Uh". Men låt mig säga att långt innan detta så stod vi i hissen tillsammans påväg upp. Jag var trött och nere efter jobbet med någon slumpmässig låt i hörlurarna, och vi var två främlingar i samma pyttehiss, så hon hörde låten nästan lika bra som jag, och sade till mig att jag hade bra musiksmak. Detta satte ett leende på mitt fejs trots att jag hade milt hatat världen en sekund tidigare. Så vi hade faktiskt interagerat förut.

Jag gick upp med katten hennes ett par gånger till, och hon blev glad varje gång.
Så en dag kom något konstigt över mig - det är sånt som kan hända när man har ledigt. I mitt fönster den våren stod en avokadoplanta, kanske en meter i höjd. Den var min vän Anuschehs, och stod där i väntan på att hon skulle flytta tillbaka från Berlin. Denna vårhelgdag var det soligt, och detta konstiga något som kom över mig var en lust att gå på picknick på innergården. Avokadon såg ut att vilja komma ut och få lite äkta, ofönsterfiltrerade solstrålar på sina blad. Så jag var redan i ett konstigt mindset. Avokado, kaffe och kakor på innergårdspicknick. Varför inte göra det ännu konstigare och bjuda ut kattjejen (det var så jag refererade till henne när jag pratade med vänner om henne), på picknickdejt?

Ni förstår, om man ska göra något konstigt, som man vet är konstigt och som man inte skulle göra vilken annan dag som helst, men som blivit möjligt av att en massor av andra inte-lika-konstiga faktorer lierat sig (så som stjärnornas effekt på Cthulhus uppvaknande), så måste man göra det snabbt. Man får inte stanna upp och tänka efter, för förnuft är märklighetens akilleshäl. Så jag tog planta och kaffe två trappor upp och plingade på. Därav dagens titel.

Lyckligtvis var hon inte hemma, och jag fick njuta av min picknick ifred.
Slutet gott, allting gott.

söndag 17 januari 2016

Angående filmen Primer

Tidsresor är jobbigt. Så nedra, nedra jobbigt.
Denna lärdom, om någon, kan man ta med sig från en genomsittning av Primer. Första gången jag såg den gjorde jag misstaget att inte kolla på en internetguide om hur man följer storyn. Andra gången jag såg den - igår - hade jag en att-tänka-på-lista och ett diagram som visade steg för steg vad som händer på skärmen, samt vad som händer off-screen. Ändå var jag tvungen att pausa mellan varje scen för att kolla om jag förstått det rätt, och om inte; kolla upp vad jag missat.

 Filmen börjar med ett gäng personer som vetenskapar hit och dit i ett garage. Två av dessa är viktiga; Abe och Aaron. Dessa första tio-femton minuterna är inte så svåra att hänga med i. Men sedan blir det mer komplicerat. I första scenen efter att Abe och Aaron av misstag uppfinner tidsmaskinen, så har tidsresandet redan börjat. Låt mig förklara;
Säg att, under hela filmen, så åker de tillbaka i tiden till den "första" scenen ( = den första scenen med tidsresande) 3 gånger. Bara som exempel - jag kommer inte ihåg hur många gånger det sker.
När man ser den första scenen för första gången så har alla dessa tidsresor redan skett, men filmen berättar inte detta. Det är något man märker senare.
Varje gång de startar en tidsresa så påbörjas en ny tidslinje. Totalt så handlar det om 9 olika tidslinjer som man måste hålla koll på. Det finns en hel massor av olika tolkningar och guider, men den jag följde verkade helt okej på sammanhängande-fronten.

 Varför reser de så mycket i tiden, frågar du?
 Svaret lyder: Det börjar med att de gör det för att tjäna pengar på aktier, sedan fortsätter det med att de vill rätta till vissa misstag de begår under filmens gång, samt försöka sätta dit en kille som hotar en huvudkaraktärs fru med hagelgevär.

 Med det sagt så består upplevelsen av Primer av nästan lika stora delar story som tillfredställelsen av att att lyckas hänga med någorlunda ända fram till slutscenen. Filmen utspelar sig mellan den 21 och ~25 september, men huvudpersonerna lever igenom minst en månad av tid under dessa fem dagar.
 Det är lite som att lägga ett mentalt pussel. Ofta så nämns story-viktiga händelser bara i förbifarten, gärna efter att de har inträffat.
 Efter lite googling så har jag nu sett att det finns flera beskrivningar av storyn - en videoserie, ett kommentarspår som man ska starta samtidigt som man startar filmen, en mängd olika diagram, samt flertalet texter. Jag tror att det bästa är att först se den utan guide - så att man är beredd på förvirring och hopp fram och tillbaka - och sedan en gång med guide.

Tipset(1) om filmen fick jag (2) av Youtubes mest hypnotiserande låtsasperson Rose.

Over & out.

torsdag 14 januari 2016

Glömde lunchen, så därför gick jag på bio

Efter tentadagarna (som märktes här i form av en övermättnad av blogginlägg) så var det dags att gräva ned sig i frossa och konsumtion, för när man för en gångs skull lyckas prestera under stress så skall det firas som om det inte fanns något svårare i hela världen.
Jag var med andra ord redo att spendera alla mina presentkort jag fick i julklapp. Problemet var dock att min lunch fortfarande vilade trygg och ouppäten i kylen därhemma, eftersom jag självklart gick och segade tills det var jättebråttom att komma iväg till färjan. Efter ett riktigt segdraget, men i sina stunder spännande, årsmöte (jag blev utsedd till kassör när den nya styrelsen skulle väljas) för studentföreningen, så begav jag mig mot Bokhandeln med plånboken i högsta hugg och en mage med ambitioner att nå resultat på Richterskalan. En onödigt lång tidsperiod senare så kom jag ut ur affären med Pandemic och ett tre-pack fantasyböcker.
 Läget var akut. Jag rannsakade mina minnesbanker efter krubbställen, och hittade resultat; Baguetten vid Korsvägen. Jag åkte dit och möttes av 1 st. stängt baguetteställe.

Nu är det så att jag inte har något emot att gå på bio ensam - jag tycker till och med att det kan vara angenämt på sitt eget vis, jämfört med bio med vänner. Här är ett par gånger jag gått själv på bio och njutit fullt ut:
  •  Min första biofilm som jag såg ensam var  Sunshine IMDB (herregu, tvåtusensju), och då var det liksom ett litet äventyr att försöka hitta rätt inne i stora, stora storstaden Göteborg. Det var en jättevarm sommar- eller vårdag och jag gick från Kungsportsplatsen, förbi Trädgårdsföreningen där jag köpte en glass som färdkost (det var verkligen färdkost i sin rätta mening - så att jag skulle ha energi till att gå hela den långa långa vägen genom stora stora Göteborg), promenerade över Heden, tog höger vid Ullevi (jag tror till och med att jag hade skrivit ut en karta därhemma) och kom till slut fram. Tror att jag upplevde filmen som skitbra p.g.a. äventyret som var att ta sig dit.
  •  Min sista hela dag i Brighton spenderades på att käka pizzabuffé och se på the Hobbit, ensam för att alla (inkluvise jag - se blogginlägg här) trodde att jag skulle flyga hem den dagen. Jag kände mig lite som ett spöke - ingen trodde jag var där, men det var jag ändå. På kvällen gömde jag mig i mitt rum och lyssnade noga efter fotsteg i korridoren innan jag skulle på toa. Jag hade ju redan tagit farväl av alla, och det hade ju varit pinsamt att behöva göra det igen!
  • Sista kvällen innan jag och Albin cyklade iväg till Amsterdam så tog jag min tillflykt till biosalongen och såg Mad Max. Jag kände på mig att en låååång period av plåga och obekvämhet skulle följa, så jag gav min stjärt en sista upplevelse av mjuka dynor innan cykelsadeln tog över som enda sittplats 80% av min vakna tid. Filmen var dessutom bra.
Så där stod jag på Korsvägen - tom i magen, nära till Bergakungen och ett biokort i väskan. Jag kom att tänka på något jag sett på facebook - Max skulle ju utöka sin vegomeny, och bion låg ju på vägen dit.

 Summan av resten-av-kvällen-kardemumman:
Köpte biobiljett.
Stressade till Max i onödan för att mitt svultna sinne trodde det var en halvtimma kvar till bion, när det egentligen var 1,5 timme kvar.
Slängde i mig deras enda vegoburgare för att deras utökade meny inte skulle komma förrän den 21/1 vilket jag inte visste.
Stressade tillbaka mot bion, insåg med min nymatade hjärna att jag hade en timma kvar.
Satte mig med en enkel espresso på Condeco för att fördriva tiden.
Såg Star Wars.
Levde lycklig i resten av min dag.

Over & Out.

onsdag 13 januari 2016

Anledning till att inte lita blint på screenshots på sociala medier


KLART! Jag älskar dig också, Obama.
Hur man fejkar ett screenshot på sociala medier:

1: Gå in på valfri sida, t.ex. twitter/facebook.
2: Högerklicka på texten som du vill ändra
3: Tryck "inspektera element" (funkar på firefox, säkert andra också men jag orkar inte kolla)
4: Dubbelklicka på texten som du vill ändra i elementinspekteraren.
5: Ändra, tryck enter, ta en skärmdump



Det är väldigt enkelt att bevisa att det är en manipulering - det enda man behöver göra är att bara kolla originalsidan.
Men att möjligheten finns betyder att alla skärmdumpar inte borde betraktas som 100% sanna i 100% av fallen.

söndag 10 januari 2016

Låt mig prata lite om hårvård.

Jag minns att jag hade mjäll i mellanstadiet, och att jag då var ganska så rädd för att någon skulle få veta att jag hade det. Jag tror att de negativa åsikterna om mjäll kom från att man då fick informationen om mjäll samtidigt som man fick information om huvudlöss, som ju var det ultimata sociala stigmat på mellanstadiet. Så ungarna kopplade väl samman de två, antar jag.

 När jag började uteslutande ha håret uppsatt i hästsvans på gymnasiet så minns jag att det blev lite värre, eftersom jag fick exem i nacken. Dessa förklarade frisören, när jag väl gjorde mig av med manen, kan ha att göra med att mitt hår var tjockt, och att det blev för varmt just där jag samlade upp håret och satte tofsen. Tilläggas bör att jag under hela eller mestadelen av både högstadiet och gymnasiet använde mjällschampoo. Ett par veckor senare var exemen borta.

 Så kommer vi till nutid minus ett år. Schampoo är ju dyrt och måste köpas ganska ofta, och det är miljöskadligt så det räcker och blir över, så jag tänkte att det kan vara värt att testa en alternativ metod för att hålla håret skött.
 Jag läste upp mig lite på no-poo metoder, och såg att den enklaste och billigaste (innefattade inte användandet av honung) var att först gå ned i hårtvättar per vecka gradvis, sedan ersätta en hårtvätt med vattenblandat bakpulver, ursköljning, och sedan samma sak med utspädd äppelcidervinäger, fast då inte i hårbotten.
Till slut ska man bara tvätta håret med dessa två max en gång i veckan, men man kunde "tvätta" håret med vatten hur ofta man ville. Hur internet säger att det funkar: Schampoo är uttorkande, så därför överproducerar hårbotten sebum-olja för att kompensera. När man slutar använda schampoo så minskar produktionen av fett efter ett tag, och sedan är det frid och fröjd.

De första månaderna tyckte jag att min mjäll minskade ganska bra, men att mitt hår var väldigt fett (detta är normalt, enligt metoden). Sedan var mitt hår lite-fett-utan-att-det-märktes-helt resten av tiden, samtidigt som mjället kom tillbaka WITH A VENGEANCE. Nu hade jag alltså samma exem som jag hade när jag klippte bort allt hår, samt likadana i hårfästet i pannan och förmodligen också längst upp på hjässan.

Så ett år in i prövotiden gav jag upp och köpte ett milt mjällschampo på apoteket - som alltså är många gånger mildare än nedra laboratorie-nivå-uttorkande Head & Shoulders - och har sedan dess märkt en tydlig minskning på hårbottenbesvärsfronten igen.

Om jag någonsin blir av med mjället så kommer jag att prova en annan no-poo metod igen, eftersom schampoo är onödigt i flera aspekter - framförallt miljömässigt och ekonomiskt.

Det var min autobiografiska berättelse om hår! Hoppas du njöt. Mums. Mjäll e gott.

fredag 8 januari 2016

Det där med att dricka vatten

Just nu sitter jag i tentaträsket, eftersom jag nästan helt ignorerat skolarbete under jullovet. Detta gör självklart att min hjärna hela tiden letar efter anledningar till att göra något annat än det jag borde göra, vilket är att frenetiskt skriva och läsa. Därav tätheten av blogginlägg.
Med mig vid datorn har jag ett halvliterstort glas, som jag kontinuerligt fyller på när det tar slut. Ibland märker jag att jag har druckit så mycket vattten att jag mår lite, lite illa. Men att ta en liten klunk vatten har för mig blivit vad jag gör när jag behöver processera någon info som jag inte fattar med en gång. Vilket händer rätt ofta just nu.

Förra hösten gick jag en utbildning på komvux som innefattade matlagning, livsmedelshygien, dryckeskunskap, med mera. Läraren var en ganska härlig kille som varit kock ett bra tag, och som höll på att skola om sig till restauranglärare. Under de första föreläsningarna så kom kroppens näringsbehov upp på agendan, och apropå det så sade han hur man vet att man druckit för lite; nämligen, (för att vara oblygt rättfram om saken) när ens kiss är kissfärgat. Med den regeln så insåg jag att jag varit mer eller mindre uttorkad vääääldigt länge.

Snabbspola fram till nu, och jag har lyckats kombinera vätskepåfyllning med studieteknik. Jag gör mig en sekunds paus för att tänka, samtidigt som jag vattnar mig. Vilket är bra. Dessutom bjuder det in till fler pauser i pluggandet i form av toabesök. Vilket är... bra? Kanske. Vet inte.
Men för dem som har som mål att dricka mer vatten; prova det ovanstående! Obs, det är viktigt att det är ett STORT glas. Annars måste man fylla på det så ofta att man inte orkar.

måndag 4 januari 2016

Hur jag önskar att jag kunde plugga

Ibland stannar jag upp mitt i mådåligheten och kommer på en liten sak man kan göra för att vara en bra student. Dessa idéer framkommer i stunder av desperation och/eller inspiration (desperat inspiration och inspirationell desperation förekommer ibland). En dag öppnade jag Excell och utformade mitt ultimata Bra-Person-schema. Det innehöll saker som att somna/vakna tidigt, plugga totalt fyra timmar på varje given ledig veckodag (två timmar, lunch, två timmar till). Var är den nu, svara mig du, jag bara undrar, var är den nu?
I somras när tiden var en nedförsbacke för att samla rörelseenergi inför terminsuppförsbacken så ville jag läsa igenom så mycket av kurslitteraturen som jag hann.

En annan sak som hade gjort livet lättare om man vore bättre på att gå i skolan är att börja kolla på nästa kurs medan man läser den nuvarande kursen.
Hade jag varit en bättre student så hade jag, samtidigt som jag läste vetenskapsfilosofin, börjat leka lite med webbövningarna som finns för programmeringen vi ska läsa.
Eftersom jag redan köpt böckerna som vi ska ha i lingvistiken så hade jag nog också försökt läsa de första kapitlena i den populärvetenskapliga av de två, The Language Instinct.
Jag är bra på att vara både under-tiden-klok och efterklok, men kommer jag till slut att ta mig i kragen och tvinga mig att bli den supermänniskan jag vill vara?
Håll i hatten och häng med när äventyret fortsätter i nästa inlägg!

Outromusik

Ps. Detta inlägget skriver jag i sann undertidenklokhetsanda när jag ligger horribelt långt efter i både filosofi och logik. Ds.

lördag 2 januari 2016

Idag är den enda 2:a januari 2016 som nånsin kommer att finnas

Dagens titel refererar till folks besatthet med symmetriska datum, typ 11/11/11 och 12/12/12, pi-datum (typ fjortonde mars 2015) m.m.
Idag är den enda dagen som Jorden kommer att befinna sig på just det här stället, eftersom solen roterar runt vintergatans mitt, och vintergatan rör sig tillsammans med den Lokala galaxhopen (som, för den som bryr sig, ingår i Virgosuperhopen, som själv är en del av Laniakeasuperhopen, som i sin tur ingår (tror man) i Galaxfilamentet Stora muren Centaurus) mot den Stora Attraktorn.
Med det sagt så är väl nyår ingen särskild dag, just i det att alla dagar är unika och kommer aldrig att återkomma. Minns du den där måndgen den 17:e september 2012? Den var unik, och trots att den var unik så gjorde du inget för att fira den/komma ihåg den. Ändå var du uppe klockan 11:11 den elfte november år 2011 och tog en bild på klockan.
Men nyår den här gången var fin ändå, trots att den inte var unik i sin unikhet.
Det bästa med att ha mycket folk på en fest är att man kan gå ifrån någon som man tröttnar på. Orkar jag inte höra fler nedlåtande kommentarer från person A så går jag till köket och hämtar kaffe och tjötar lite med person B. Om något intressant händer på övervåningen så kan man gå dit, om det visade sig inte vara så kul ändå så kan man stanna för sällskapets skull.
Ni fattar.
Jag hade kul.
Man behöver inte alltid skriva ett innehållsrikt eller långt inlägg. Det är lugnt ändå.