onsdag 20 januari 2016

Krukväxt och kaffetermos

I somras bodde jag och Albin i en två på Eklandagatan. Jag kommer nu att summera hela den upplevelsen med en lista av passande ord, för att sedan berätta hur det kom sig att jag hamnade framför en dörr två trappor upp med ett avokadoträd i ena handen och en kaffetermos med tillhörande plastmuggar i den andra.

Disk. Disk, disk disk, en jättesmutsig vaxduk, mörker p.g.a. undermålig belysning, ont i benen, ont i knäna, ont i kroppen. Latmagning, matlagning, skola, cykla, jobb, cykla cykla jobb cyklacyklajobbcyklacyklajobb, disk, disk, filmkvällar, tjötfeber, katt.

Katt. Jag jobbade under hela sommaren på ett café i Högsbo, som jag cyklade till varje dag innan cykelsemestern och tog bussen till de återstående dagarna efter semestern. En dag vid hemkomst så såg jag en svart-ochh-vit katt stå och jama vid dörren på innergården. Jag hade ingen aning om vems det var, men den tog varje tillfälle den såg att hoppa upp på min rygg när jag böjde mig ned till den.


Den mötte mig på det sättet ett par dagar samma vecka, och en dag fick jag veta av en förbipasserande granne att katten tillhörde en tjej som bodde bredvid honom på femte våningen. Just den dagen verkade katten extra ivrig att få komma in, så jag chansade på att hon skulle vara hemma, hissade upp katten i famnen och åkte upp till våning 5. Trots att jag och katten var ganska nya för varandra så verkade han ta denna kidnappning med en axelryckning.
 Jag plingade på och väntade.
När jag precis skulle återvända för att katten började bli lite otålig så öppnades dörren och en ganska söt tjej stod i öppningen, iförd endast handduk.
 Jobbig, obekväm situation - hellre fly än illa prata (herregud, inser i skrivande stund att detta är mitt livsmotto). Jag fick fram ett "Förlåt för att jag stör" och lämnade över katten, som tydligen hette Moses. Hon blev glad, jag flydde fältet.

Utan en liten förklarande text - ungefär nu - kunde man (felaktigt) tro att Ludvigs totala tankeinnehåll var "Uh. Ludvig ser naken hona. Ludvig bjuda ut hona. Uh". Men låt mig säga att långt innan detta så stod vi i hissen tillsammans påväg upp. Jag var trött och nere efter jobbet med någon slumpmässig låt i hörlurarna, och vi var två främlingar i samma pyttehiss, så hon hörde låten nästan lika bra som jag, och sade till mig att jag hade bra musiksmak. Detta satte ett leende på mitt fejs trots att jag hade milt hatat världen en sekund tidigare. Så vi hade faktiskt interagerat förut.

Jag gick upp med katten hennes ett par gånger till, och hon blev glad varje gång.
Så en dag kom något konstigt över mig - det är sånt som kan hända när man har ledigt. I mitt fönster den våren stod en avokadoplanta, kanske en meter i höjd. Den var min vän Anuschehs, och stod där i väntan på att hon skulle flytta tillbaka från Berlin. Denna vårhelgdag var det soligt, och detta konstiga något som kom över mig var en lust att gå på picknick på innergården. Avokadon såg ut att vilja komma ut och få lite äkta, ofönsterfiltrerade solstrålar på sina blad. Så jag var redan i ett konstigt mindset. Avokado, kaffe och kakor på innergårdspicknick. Varför inte göra det ännu konstigare och bjuda ut kattjejen (det var så jag refererade till henne när jag pratade med vänner om henne), på picknickdejt?

Ni förstår, om man ska göra något konstigt, som man vet är konstigt och som man inte skulle göra vilken annan dag som helst, men som blivit möjligt av att en massor av andra inte-lika-konstiga faktorer lierat sig (så som stjärnornas effekt på Cthulhus uppvaknande), så måste man göra det snabbt. Man får inte stanna upp och tänka efter, för förnuft är märklighetens akilleshäl. Så jag tog planta och kaffe två trappor upp och plingade på. Därav dagens titel.

Lyckligtvis var hon inte hemma, och jag fick njuta av min picknick ifred.
Slutet gott, allting gott.