söndag 10 januari 2016

Låt mig prata lite om hårvård.

Jag minns att jag hade mjäll i mellanstadiet, och att jag då var ganska så rädd för att någon skulle få veta att jag hade det. Jag tror att de negativa åsikterna om mjäll kom från att man då fick informationen om mjäll samtidigt som man fick information om huvudlöss, som ju var det ultimata sociala stigmat på mellanstadiet. Så ungarna kopplade väl samman de två, antar jag.

 När jag började uteslutande ha håret uppsatt i hästsvans på gymnasiet så minns jag att det blev lite värre, eftersom jag fick exem i nacken. Dessa förklarade frisören, när jag väl gjorde mig av med manen, kan ha att göra med att mitt hår var tjockt, och att det blev för varmt just där jag samlade upp håret och satte tofsen. Tilläggas bör att jag under hela eller mestadelen av både högstadiet och gymnasiet använde mjällschampoo. Ett par veckor senare var exemen borta.

 Så kommer vi till nutid minus ett år. Schampoo är ju dyrt och måste köpas ganska ofta, och det är miljöskadligt så det räcker och blir över, så jag tänkte att det kan vara värt att testa en alternativ metod för att hålla håret skött.
 Jag läste upp mig lite på no-poo metoder, och såg att den enklaste och billigaste (innefattade inte användandet av honung) var att först gå ned i hårtvättar per vecka gradvis, sedan ersätta en hårtvätt med vattenblandat bakpulver, ursköljning, och sedan samma sak med utspädd äppelcidervinäger, fast då inte i hårbotten.
Till slut ska man bara tvätta håret med dessa två max en gång i veckan, men man kunde "tvätta" håret med vatten hur ofta man ville. Hur internet säger att det funkar: Schampoo är uttorkande, så därför överproducerar hårbotten sebum-olja för att kompensera. När man slutar använda schampoo så minskar produktionen av fett efter ett tag, och sedan är det frid och fröjd.

De första månaderna tyckte jag att min mjäll minskade ganska bra, men att mitt hår var väldigt fett (detta är normalt, enligt metoden). Sedan var mitt hår lite-fett-utan-att-det-märktes-helt resten av tiden, samtidigt som mjället kom tillbaka WITH A VENGEANCE. Nu hade jag alltså samma exem som jag hade när jag klippte bort allt hår, samt likadana i hårfästet i pannan och förmodligen också längst upp på hjässan.

Så ett år in i prövotiden gav jag upp och köpte ett milt mjällschampo på apoteket - som alltså är många gånger mildare än nedra laboratorie-nivå-uttorkande Head & Shoulders - och har sedan dess märkt en tydlig minskning på hårbottenbesvärsfronten igen.

Om jag någonsin blir av med mjället så kommer jag att prova en annan no-poo metod igen, eftersom schampoo är onödigt i flera aspekter - framförallt miljömässigt och ekonomiskt.

Det var min autobiografiska berättelse om hår! Hoppas du njöt. Mums. Mjäll e gott.