måndag 1 februari 2016

resultat

I början av Januari tog det eld i min skalle.
 Det hade pyrt en glöd i mig under jullovet, och när flammorna väl slog upp så slog de verkligen upp. Jag insåg att tentan inte var på låtsas, och verkligheten av det hela gav mig en sådan boxning i magen att jag böjde mig fram över tangentbordet och satt så i fem dygn. Varje slag av finger mot tangent var ett slag för att hålla ångesten kuvad, som en väldigt jobbig runda av whack-a-mole. Under dessa fem dygn så lade jag mig aldrig innan 03 på morgonen.
Inlämningstiden kom till mig fem minuter efter att jag sparat för sista gången, exporterat till PDF och laddat upp. Alla i huset hade redan gått och lagt sig, så jag hade ingen att uttrycka min lättnad för. Jag hade vunnit en strid och jag dansade lite i mitt rum, men det räckte inte riktigt, så jag hoppade lite i köket också.
 Sedan dess så har jag gått runt och funderat på om mitt efter-midnatts-panikskrivande ens hade något innehåll - tänk om jag i min stress bara skrev en massa låtsasord, fast de såg riktiga ut för mig i stunden av natt och stress?

 Speciellt jobbig var tanken på om jag fick underkänt, och hade spenderat all den tid då jag hade kunnat vara lugn och sova, på att slita och kämpa och sucka och klunka vatten som om det gav mig superkrafter, hamrandes på tangenter och skummandes genom artiklar tills ögonen skavde mot ögonlocken.
Resultatet blev positivt, både i form av att jag lärde mig läxan av att plugga ordentligt och i form av två bokstäver i resultatrutan.
Man hinner dock inte fira, för man är redan i nästa - till och med näst-nästa - runda av tentapluggande.