onsdag 30 mars 2016

En stor sorg över att en stor glädje passerat helt obemärkt

Jag kommer snart att skriva ett ord som kommer att lämna ett spår av tomhet och saknad i läsaren, om hen sitter i samma situation som jag. Detta ord kommer att få hen att undra; hur? Hur kunde jag gå upp på morgonen den dagen, äta en helt vanlig frukost, en otroligt oansenlig lunch och en alldeles alldaglig middag? Hur kunde denna högtidsdag passera rakt under våra fötter, när vi - de flesta, verkar det som, eftersom jag inte sett en enda referens till detta på internet - tillsammans fortsatte att marchera in i en ganska så grå framtid? Grå, som i färgen man får när man blandar alla de klara färgerna med alla de daskiga, regniga, äckliga färgerna.

Ordet jag kommer att skriva är ganska kort, och väcker glada minnen hos dem som vuxit upp med det.
En monark har varit på besök i bonnaklädsel, och ingen kände igen dess anletsdrag - för dess kinder bar påmålade fräknar, dess fingrar var kletiga från godis, och den hade kulörta fjädrar knutna i sitt hår. I dess korg låg målade ägg.

Men jag vet nu att den dagen gömde en hemlig identitet under påskhäxeutstyrseln.
Markera området mellan pilarna för att få reda på ordet (och lite till):

-->  Våffeldagen, den 25 mars. <--

Nu ska jag hedra dagen i efterhand. Over & out.

onsdag 23 mars 2016

Efter en kväll ute fast inte riktigt vill gå in

Vi satt på gatan framför dörren och kände oss små under stjärnhimlen.
 - Äntligen hemma.
 - Äntligen.
Vi var trötta, utpumpade. Våra stämband var slitna, vi pratade med ett knarr i rösten. Mina hörlurar spelade plingande, valsande, undersökande musik från min hals. Mina fötter och rygg värkte, och innanför dörren, en trappa upp, fanns en säng med ett enormt täcke som ibland skymde hela världen. Klockan var halv två efter midnatt, och sängen fanns inomhus, men vi satt på gatan framför dörren och väntade på att stunden skulle ta slut. Vi hade kall luft i våra lungor, knagglig asfalt som tryckte mot våra rumpor och handflator, men eftersom stunden inte var ute så kunde vi inte gå in.
 Det var tyst, men vi var fortfarande ute på äventyr; kvällen skulle ta slut när dörren öppnades. Innan tystnaden och stunden kom över oss så hade bussen brummat, våra vänners röster ekat mellan fasader, basgångar fortplantat sig i stadsbruset, och innan dess en värme och ett stoj och tjohej.

Stunden kom med en paus innan slutet - innan tandborstar, pyjamas och täcken - så att vi kunde vara ute på äventyr fast bara vi under stjärnorna och klingande klockspel från hörlurar runt min hals.

Om detta låter konstigt så skyller jag på den sena timmen och en brist på bryende. Hörs snart, klart slut.

lördag 19 mars 2016

Saker som pågår och tankar om dem

Med vintern försvinner geggan, mörkret, kylan, isvinden, den torra huden och kanske även humördipparna. Med våren kommer saker som händer.

Jag hann nästan landa efter tentaflygturen innan vi gick på ett ganska inofficiellt möte med IT-sektionens kårordförande angående nya, faktiskt splitternya, föreningslokaler.
 Vi som spädförening - Kognitionssex <-hemsida har hittills hållt i ett enda event i hela dess historia - har inga förråd att förvara tyg, silvertejp och kassalåda i. Systemsex, officiellt vår systerförening (inofficiellt vår gamla f.d. alkoholiserade mosterförening), har sitt lilla mögelluktande skrymsle med en kyl längst bak i, som vissa tror att det finns mat i, men det står för många saker i vägen (bl.a. en kundvagn med helt och hållet på hedersord alkoholfri öl) för att nån ska orka kolla.
 Nu ska det som sagt byggas nytt. Och bredvid våra framtida lokaler skall det byggas ett robotlabb, helt styrt av studenter. Sammanträffande? Det tror jag EJ.
Ett hundra tusen riksdaler kommer att läggas undan för detta projekt, finansierat av Göta Studentkår. Fank you, Göta! Hoppas bara det blir klart under min period i styrelsen.

En annan sak som händer är plötsliga skrivarworkshops. Omständigheterna kräver helt enkelt att jag går på två av dem, den ena för att det är min sjörövarvän som håller i den, den andra för att det är en manusworkshop, som helt enkelt tilltalar mig för att jag tidigare gått och funderat på hur en rolig podcast skulle låta. Eller en radioteater. Önskar jag kunde kopiera hela Liftarens Guide rakt av utan att någon märkte något. Istället måste man komma på något "nytt" och "originellt". Jag fnyser åt bara tanken. Fnys!

Resten som händer är två kurser och en - hoppas jag - ganska så permanent hemmifrånflytt.
Neurokognition, som kommer bli kul men skitsvårt, och Artificiell intelligens och mänskligt tänkande, som nog blir ännumer skitsvårt.
Sedan är det sommar.

Sommar.

Sommar.

torsdag 17 mars 2016

Ska få ett hem

Allt jag skrev om här har fått sig en lösning.
Min storebror blev klar med sin kandidatuppsats, men hans klasskamrater sitter fortfarande och jobbar med sina än idag, så de fick en extra termin på sig att bli klara. Detta betyder att min bror fortfarande studerar, inte kan hitta ett jobb (eftersom många arbetsgivare tycker att han behöver studera klart först) samtidigt som hans flickvän (som endast kan engelska och kinesiska (jag vet inte vad just hennes kinesiska kallas, om det är mandarin eller något annat)) inte heller kan få jobb, så båda funderar nu på att åka till Kina istället.

Detta fick som konsekvens att jag får hyra lägenheten på Knapegatan.

Hurra för ett hem. Hurra även för att leva knapert, äta ris och bönor, skaffa jobb, ställa in semesterplaner för att jobba istället. Men om alla dessa har värdet (-1), så är värdet för ett eget hem (+50), minst. Då hamnar vi ändå på (+46), vilket är heeelt okej. Nära till skolan? Check. Bo ensam? Check. Kunna spontant göra något - vad som helst; träffa kompisar, gå på konstiga event, köpa öl - i stan? Check, check, check.

Leva på egna villkor? Check.

Det är tentatider nu. Tentatider brukar betyda blogginlägg. Lingvistik imorgon, programmering på tisdag. Jag lovar mig själv att få godkänt på åtminstone en av dem.

Tills nästa gång!