onsdag 30 mars 2016

En stor sorg över att en stor glädje passerat helt obemärkt

Jag kommer snart att skriva ett ord som kommer att lämna ett spår av tomhet och saknad i läsaren, om hen sitter i samma situation som jag. Detta ord kommer att få hen att undra; hur? Hur kunde jag gå upp på morgonen den dagen, äta en helt vanlig frukost, en otroligt oansenlig lunch och en alldeles alldaglig middag? Hur kunde denna högtidsdag passera rakt under våra fötter, när vi - de flesta, verkar det som, eftersom jag inte sett en enda referens till detta på internet - tillsammans fortsatte att marchera in i en ganska så grå framtid? Grå, som i färgen man får när man blandar alla de klara färgerna med alla de daskiga, regniga, äckliga färgerna.

Ordet jag kommer att skriva är ganska kort, och väcker glada minnen hos dem som vuxit upp med det.
En monark har varit på besök i bonnaklädsel, och ingen kände igen dess anletsdrag - för dess kinder bar påmålade fräknar, dess fingrar var kletiga från godis, och den hade kulörta fjädrar knutna i sitt hår. I dess korg låg målade ägg.

Men jag vet nu att den dagen gömde en hemlig identitet under påskhäxeutstyrseln.
Markera området mellan pilarna för att få reda på ordet (och lite till):

-->  Våffeldagen, den 25 mars. <--

Nu ska jag hedra dagen i efterhand. Over & out.