onsdag 6 april 2016

Silversnäckans Mysterium

Detta är en fristående uppföljare till Maskens Mysterium.

Sent på kvällen innan avfärd till Istandbull uppfattade jag en högljudd svordom nedifrån köket, och bestämdemig för att undersöka. Situationen i köket var diger (fast inte egentligen, men för stämningens skull kan vi säga att den var det). Mor min stod inför en situation som krävde att hon antingen var på två platser samtidigt, eller kunde få hjälp av någon som ändå skulle in till stan dagen därpå.

Mor min hade köpt ett smycke och glömt bort att hämta upp det, eftersom mina föräldrar stod inför en påsklovsutflykt till Istanbul. Så jag tog på mig att hämta smycket i hennes ställe.
 Om du, läsaren, har läst det ovan länkade inlägget, så anar du vart även detta inlägg är påväg, nämligen mot; Mysticitet! Förvirring! Skuldkänslor! Och annat som är oumbärligt i detektivdramer (länk till hur man böjer ordet "drama" för folk, som jag, som inte riktigt hade 100% koll.)

Jag hämtade det, men sedan var smycket SPÅRLÖST FÖRSVUNNET!
Jag ringde till min inre detektiv. Efter att ha tagit ett djupt bloss i sin pipa reste han sig från vingfåtöljen framför brasan, lyfte luren mot örat och lyssnade på mitt fall.

"I'll be there", sade han. So cool.

När han anlänt så förklarade jag händelseförloppet (så som man gör med detektiver):
1. Jag packade min väska med en kassalåda och åkte till Vingens bibliotek.
2. Jag hämtade upp asken med smycket och lade den i kassalådan.
3. Jag åkte till skolan där jag fick tillbaka föreningspengarna som använts som växelkassa i puben vi arrangerat några dagar tidigare.
4. Jag räknade pengarna, lade dem i kassalådan och åkte hem.
5. Jag kom hem, öppnade lådan och kände ett hugg i magen och bröstet och halsen av en kniv (vänta nu, detta är ingen mordgåta) av stressblandad ångest (som snöblandat regn ungefär). Asken var borta.
6. Jag ringde min inre detektiv.

Jag och min inre detektiv visade sig vara lika lättskrämda och odugliga när det gäller borttappade saker.

När jag först öppnade locket till kassalådan så blev jag så uppstressad av askens frånvaro att jag stängde lådan och började leta i alla rum jag varit i sedan jag kom genom ytterddörren. Jag hittade aldrig smycket, föräldrarna kom hem och jag betalade mor min de pengar hon spenderat på smycket.

För att inte dra ut på detta alltför mycket, så skall jag här nedan ge gåtans lösning.

Det visade sig idag att asken med silversnäckan råkat kilas fast i kassalådans lock, och var delvis dolt bakom en kant av metall. Detta förklarar varför jag inte hittade den trots att jag flera gånger öppnade lådan och lyfte ur allting och hade mig.
 Gåtan fick sin lösning när jag, en vecka efter försvinnandet, öppnade lådan för att fylla på med kosing till Coinrad (som lådan döpts till).

Slutet gott, allting gott.... Tills nästa gång jag slarvar bort något som inte är mitt!
Over & out.