tisdag 14 juni 2016

Ut ur elden, in i askan

Mitt första hela läsår på universitetet är avklarat, än så länge utan några U på ladok. Detta var jag ju självklart tvungen att kontrollera nu, och såg att jag till och med har minst ett VG. Vilket jag f.ö. inte riktigt känner att jag förtjänar, då jag inte alls känt mig tillräckligt dedikerad och duktigt. VG på universitetsnivå borde reserveras till den högsta procenten av de mest disciplinerade och hårdjobbande, särsilt eftersom ett betyg högre än G endast är kosmetiskt. Och jag platsar inte i någon av grupperna är jag rädd. Åtminstone inte än.
 
  Ett läsår har förflutit, och min första tanke är; äntligen. Jag bevisade för mig själv att jag har det i mig att kanske, kanske-kanske ta en kandidatexamen.
  Min andra tanke är att det säkerligen hade varit bättre att plugga på annan ort än Göteborg. Programmet i Kognitionsvetenskap på GU är nästan helt nytt - vi är den andra årskullen som läser det, totalt. Detta märks mer än vad jag skulle vilja. Ett exempel är lärarbrist (och/eller bristande lärare...) inom IT-kurserna, vilket är lite ironiskt då 90% av våra kurser har hållts på IT-sektionen på Lindholmen. En klasskamrat flyttade till Linköping för att gå samma program. Men nu känns det lite för sent för att göra samma.

  Nu står en sommar mellan mig och återgången till skolan, med allt det innebär. En sommar som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Jobb sökes hit och dit, jag försöker lära mig lite programmering utöver Haskell, jag betalar för en massor av grejer. Det är ungefär så vardagen ser ut. Men så har jag hunnit med, på nåt nedra vänster, att ha två inflyttningskalas. En sommarställesvisit med vänner står för dörren. Efter det - midsommar.
Pengar går åt, men inte in. Jag tänker inte låta mig själv skaffa bredband förrän jag har en inkomst. Tills dess gäller bibliotekstimmar.

Over & out från biblioteket.