Kalla rum

På den våningen jag hade mitt rum, i hyreshuset vid stranden i Brighton, fanns det två fönster som inte gick att stänga. Om man räknar med husets redan värdelösa värmeisolering, så kan man tänka sig att det ständigt var kallt, även i mitt rum. Se bild för bevis.

 Jag har en folder som är full av bilder jag tagit när jag kommit på mig själv med att ha ett extra hjärndött ansiktsuttryck framför datorn

 Det ena fanns i köket. Så fort man skulle tillaga någonting blev det minimala rummet fyllt av dimma (och stekos, eftersom köksfläkten inte var särskilt effektiv), och varje gång jag diskade så tog jag alltid extra lång tid på mig, stod med händerna i diskvattnet och värmde mig tills de blev russin.

 Det andra fanns i badrummet. Varje gång jag skulle duscha så knottrade sig huden på hela kroppen, och när jag väl ställt mig i badkaret och vridit på kranen så möttes jag av 30-40 sekunder av iskallt vatten (jag ville inte sätta på duschen innan jag klätt av mig, för att inte låta något varmvatten gå till spillo)(Jag stod givetvis inte under själva strålen just då, men blev ändå nedstänkt av små nålstick till vattendroppar).
 Under denna lilla miniatyrevighet så stod jag spänd i hela kroppen och försökte tänka bort alltihopa. Detta lyckades bara ibland.

Mitt nuvarande rum är inte alltid bekvämt-varmt (du vet vad jag menar), men jag slipper iallafall ha ytterkläder på mig (även om det ärligt talat var ganska mysigt med halsduk och mössa framför datorn), och oj, vad jag är glad att duschen funkar bättre och fönstren går att stänga här hemma.

Over & out