Grafitti-safari

(innan jag börjar så tänkte jag säga att jag inte tänker ändra röran som jag postade i morse. Rätt kul att jag tyckte att "Thing is, for a while, the guy slept on the grass, and the guy sat on a bench some  metres away, so when I went from the grass, the bag was there, and when I got back, someone had stolen it." lät bra när jag skrev det.)

Banksy finns det tydligen gott om här. Än så länge har jag bara sett dessa bedårande gentlemän, men jag hoppas få se lite humanoida råttor under min vistelse.

Casette Lord (lokal konstnär) ser man verkligen överallt, på nästan samtliga sådana elskåp som ovan och nedan. Det finns en finare, men jag kunde inte hitta den  ikväll.

Denna lilla krabat dök upp lite varstans, både här...

... Och bredvid den underbara flickan (som definitivt den mest välgjorda grafittin jag sett hittills) här.

Och slutligen den här lilla krabaten igen.

Önskar jag vore en cool och fräck och ball grafittimålare.

Over & out

Plotsligt

I might as well write this one in English, since there are no swedish letters on this keyboard.
And to set things straight, I'm quite intoxicated at the moment.
 So, there I was, all of a sudden, with my two friends (both swedish) lying on the grass of some Brighton park I've never cared to remember the name of, standing over them like a warden.
"They be okay?" one gentleman/lady asks, one after another, whereas I'm automatically
responding "Ye-ye-ye, they'll be all right. Just gotta sober up, y'know. Cheers."

The evening started with us three swedes and an australaian gairl, who we'd had a beer with per random two nights ago, going to a pub named the Mezmerist. We met up with pretty much all of the other English students from Sweden and drank Pimms (an apparently typically English, quite strong and equally discusting cocktail) at this bar.
  Next chapter of this story take splace on the beach of Brighton. It's me, two of my roomies, one other swede in the B-course and the Australian chick, skinnydipping after having shared a bottle of the cheapest rum availible. So after having dressed we stagger of to the kiosk where we bought the rum and buy Glen's (what else?) vodka.
  Then the Australian and the B-course guy wander off together, and my room-mate of the male gender starts losing track of his pants. He doesn't really care if they're at his ankles of halfway up his torso.
  That's when I realize this will only get worse.
 So there I was, all of a sudden, standing over my wasted swedish friends (one of whom persists in talking in an unintelligible accent of Gentleman's Swenglish.), them laying down on the grass looking dead, and me trying to ward off any sort of help from sober and drunk people alike.
  I'm quite unexperienced in these kinds of situations, but I knew they were cold and shaking, but refused to move, so I called the emergency number, 999, where I talked to two persons who answered and talked to me simultaneously, causing me to panic and hang up immediately.

But I managed to get them to the hostel, somehow, for the cost of a stolen bag.
Thing is, for a while, the guy slept on the grass, and the guy sat on a bench some  metres away, so when I went from the grass, the bag was there, and when I got back, someone had stolen it.
But I guess we (I) were pretty lucky, concidering the circumstances.
Most people passing around us just assumed we were on the heaviest drugs there are.

I'm just glad that the hostel is open 24/7, and that we've been nice to the staff. Otherwise they might've not let us in, heh.

And now it's 05:14.

Over & out.

Skolstart

Jag har aldrig haft några stora utgifter i mitt korta liv. Därför blir jag lite nervös när jag sitter med datorn och skriver in beloppet £1099 i betalningsfältet på internetbanken. Jag måste dubbelkolla informationen jag fått av min hyresvärd, även om det står ganska tydligt vad som gäller.
Nervös som röv.

Stället jag bestämt mig för att slå mig ned på är ett litet hotell (som slutar vara ett hotell för att bli studentboende under vinterhalvåret) med havsutsikt. Mitt rum är ganska litet, men med egen balkong och kyl/frys. På hotellet bor ~10 andra svenskar under terminen.

Sommaren biter sig fast med hörntänderna i den Engelska kusten. Beslutet att inte packa shorts börjar jag ångra, men å andra sidan så är ju shorts inte så fashionabelt, så att säga. Se videon:

Igår var första dagen i skolan. Universitetsområdet är ganska så rejält, många byggnader är öppna för studenter 24/7 eller nära på, och bussen kostar £2. Så skatta er lyckliga, göteborgare.

Idag käkade vi engelsk frukost med klassen och gick en liten rundtur genom staden, vilken slutade vid vattnet med bad.

</care>

Second night in Brighton (Pride-festivalen)

Så var pride-festivalen över, och hela staden är på dåligt humör. Regnet här faller stadigt men tunnt som dimma.
  Dagen började med att jag träffade två feminina unga män utanför ett snabbköp som berömde mig för mina byxor ("They´re quite rippy!") och sade att jag hade vackra ögon.
sedan kom själva pride-paraden, bestående av diverse lättklädda män och kvinnor. Efter en snabb youtube-sökning hittade jag videon av första delen av paraden.
Sedan var detdags att dra sig till festivalområdet, men det fanns inte så mycket att göra där, i och med att jag inte hade någon att vara med, så den biten var snart avklarad.
 Själv trodde jag igår när det började kvällas att jag skulle spendera resten av dagen på rummet, men en singaporisk kille och en chilensk tjej vid namn Vince och Francesca (heterofober, som de skämtsamt kallade sig lite senare på kvällen) bjöd med mig ut. Nere vid vvattnet var det full gatufest, så det tog ett tag för oss att dansa oss ned till stranden. Väl där blev det impulsbad, heh, och sedan dans på en strandnära klubb. Tror nästan att homosexuella är gjorda av ett annat material än mig - jag var helt slut och genomsvettig, men de körde på som om det inte fanns någon morgondag.

För övrigt har jag fortfarande inga hörlurar, vilket suger.

First night in Brighton

Jag sitter i entrén på Journeys hostel och njuter av att äntligen kunna använda de skumma eluttagen, och därmed även kunna använda datorn. Att musiken är på discovolym är bara en liten nackdel - värre är det när man sitter och äter en allt annat än lugn frukost med den jävla musiken ständigt rytande från lobbyn.
Nåja, sovrummet är åtminstone ljudisolerat. Fast min sänglampa funkar inte, vilket suger.

En kille som jag skall plugga tillsammans med sover i sängen tvärsöver mittgången i vårt rum (bokstavligen tvärs över - jag sover i botten till höger, han sover i toppen till vänster), och även två nyutbildade lärarinnor (en i franska och en i Geografi, den ena från Birmingham och den andra från.... Hm. Någonstans i södra england), bland andra. De är här för pride-festivalen, precis som de flesta som bor i hostelet just nu, och hade två extra biljetter som jag och min nyfunna vän har fått köpa för nedsatt pris. det är ju jäkla vältajmat att man inte kan säga nej till ett sådant erbjudande.

För övrigt verkar jag vara yngst i sällskapet - de jag träffat hittills är födda -89, -90 och -91. Och alla verkar ha varit och rest och äventyrat som en annan Indian-Jöns sedan de slutade gymnasiet. Folk har varit i Bulgarien, skottland, södra asien (ospecifierat - anta att det är HELA södra asien.), hela den nordamerikanska kontinenten och vem vet var annars.
Så när de sitter där och pratar om städer de alla varit i så kommer ju försöket att få med mig i samtalet:
"Men vart har du varit då, Ludvig?"
"Tja, jag var ju i Tyskland en vecka med skolan förra året! Det ni!"
Är ju så fruktansvärt skrytsam.

 Just nu oroar jag mig över mitt kvarglömda visa-kort - om jag inte kan ta ut pengar med maestro-kortet så är jag lite mer körd än jag var innan (för man är ständigt körd, mer eller mindre!).
Hörlurarna skulle jag ju självklart passa på att glömma kvar hemma också. Suck.
 dessutom har jag ingen aning om när första studiemedlet kommer. Men jag kan ju trösta mig med att jag ländå inte har tillgång till det om jag inte kan ta ut pengar. Woho!

Hört på planet på väg hit:
"Min farsa jobbar i en hemlig stad. Ingen vet vad den heter, så den är hemlig. den ligger hälften under jorden och hälften ovan jorden."
-- okänd 25-30-årig kille.

Over and out!

Om förändringars makt över tid-rummet

(Följande text skrev jag för ett par månader sedan i ett enda långt utbrott av tankar. När jag hade skrivit klart kändes det så bra att jag lät bli att läsa igenom det, för att inte förstöra den positiva känslan om texten skulle visa sig stökig eller osammanhängande)

Förändringar sker stegvis över tid, eller helt plötsligt.

Förändringar i sig frambringar och frambringas av ofta av helt orelaterade faktorer.
Till exempel: En bäck blir förgiftad (förändring) på grund av att pappersverket i närheten bytte ägare (faktor). Den nya ägaren dumpar kemikalier i en sjö uppströms för att slippa behöva betala för avyttring av sagda avfall.

Människan har en förmåga att hitta bortförklaringar när hon ställs inför en negativ förändring. Ofta är dessa bortförklaringar irrationella och abstrakta.
Till exempel:  En man lever ett ojämt liv med få konstanter, så därför uppfinner han något att skylla på; han säger till sig själv att förändring är en helt egen energi som kräver att få utlopp på samma sätt som kaos ständigt motverkar ordning. Han säger sig att om status quo vidhållits för länge så skapar energin egna förutsättningar för förändring.
Denna förändringsenergi är helt oberoende av vad vilka faktorer som finns i sammanhanget. Han säger alltså att förändringsenergin är det som gör deg till bröd, som driver folkmord och som gör natt till dag.

Förändringar sker för att alla saker i världen finns, handlar och sker samtidigt, så att det nästintill är omöjligt för alla dessa saker att inte krocka med varandra hela tiden.
Till exempel: Jag sitter och skriver i vardagsrummet (skeende) bredvid vinkylen som surrar (skeende). Jag har vant mig vid surret så att jag inte längre lägger märke till det. Jag är lite hungrig, men tänker inte på det. Men så slutar kylen surra, jag dras ur min skrivtrans och upptäcker att jag är hungrig, och går för att ta något att äta.

Många människor är obekväma med att inse alltets alla oundvikliga, slumpmässiga och oändliga kollision. Människor är nämligen djur vars innersta eld brinner på ett vedträ av ömkligt och irrationellt hopp.
Vare sig detta hopp är en önskan att en relation skall vara för alltid, eller att ondska bara skall hända på TV som en konstruktion av manusförfattares samarbete med manipulerat ljus, så är det ofta ett hopp som tar formen av en entitet utanför den egna kroppen.
Människor lägger sig helt i händerna på denna entitet, om det så är Guds Allsmäktighet eller Kärlekens Oövervinnerlighet eller "jag har ju köpt  rekordmånga nitlotter nu, så nu får jag snart en vinstlott med moljonbelopp!".
Det är så självbedrägeri fungerar.


Själv hoppas jag kunna kollidera med så många saker som möjligt. Detta är ett hopp som för mig inte är alltför irrationellt: Att endast hoppas på att nästa sak som man krockar med skall skicka en i en mer gynnsam bana, eller åtminstone föra med sig något gott för stunden.
Vad som händer därnest är omöjligt att förutse, då varje kollisions effekt är att ändra min bana till en ny, kanske helt oväntad riktning.

Fantastiska post-apokalypser

Återigen har min affekt för allehanda typer av post-apokalyptiska scenarion fått sig en renässans. Av denna anledning sammanställer jag här en omfattande lista av filmer, böcker och annant i genren som jag haft mycket nöje av. Några av dessa kanhända inte är riktigt post-apokalyptiska i sin rätta mening, men jag tycker ändå att de passar in här, då känslan är densamma.

Böcker

Metro 2033

Detta är post-apokalyptisk litteratur när den är som bäst. För att se vad jag i övrigt har att säga om Metro 2033, romanen om Moskvas tunnelbana efter tredje världskriget, gå till detta blogginlägg.

Do androids dream of electric sheep?

Efter ett atombombskrig har världen hamnat i förfall. Städerna töms på invånare när fler och fler lockas till att flytta till Mars eller någon av de andra terraformade planetkolonierna. På jorden fortsätter livet för många; antingen sådana som påverkats av radioaktiviteten såpass mycket att deras intelligens börjat dala, och därför inte längre har tillstånd att varken lämna jorden eller föröka sig, och de som helt enkelt valt att stanna hemma på jorden. Husdjur eller kreatur har blivit en statussymbol, då listan på existerande djurarter minskar för varje dag som går. För de som inte har råd med ett riktigt djur finns elektriska sådana -- perfekta kopior vars betéendeprogram är snarlikt livstrogna. Rick Deckard lever med sin deprimerade fru och jobbar som prisjägare på ett polisdistrikt i Los Angeles. Hans enda jobb är att "pensionera"/likvidera androider, som kommit till jorden från kolonierna utan tillstånd. I hela romanen slåss karaktärerna med osäkerheten kring vad som är autentiskt och vad som är fabricerat; vad är äkta, och kan saker som är oäkta ersätta det äkta? I boken är det nästan omöjligt att skilja på äkta och oäkta, och det blir bara svårare ju längre tekniken utvecklas. Snart kan ingen vara säker på om ens de egna minnena inte är program som rör sig i en tillverkad processor.

Liftarens Guide till Galaxen

Detta är en fantastisk bokserie som handlar om hur Arthur Dent klarar livhanken efter att hans hem demolerats. Både hans husliga hem och hans planetära. Tillsammans med sin vän Ford Prefect (som han aldrig anade faktiskt härstammade från en liten planet nära Betelgeuse 5, och inte alls från Guildford som Ford själv brukade påstå) liftar han runt i universum, ständigt sökande efter en vanlig, hederlig kopp te, och kanske till och med lite lugn och ro. I detta sökande misslyckas han ständigt, och råkar istället ut för sådana utslitande moment som en middag vid Slutet av Universum, tidsresor fram och tillbaka, och den besvärliga men livsnödvändiga konsten att fortsätta flyga efter att man kastat sig mot marken och missat. För mer info om mästerverket av Douglas Adams, läs  detta blogginlägg.

Filmer

Wall-E

En av mina favoriter bland animerade filmer.
Människornas lösning på de alltjämt växande sopbergen var att bygga ett jättelikt självförsörjande rymdskepp, bygga en armada av städrobotar, sätta dem i arbete, och sedan fly från sin förstörda planet ut i rymden. Nu finns det bara en sådan robot kvar på jorden, och i sin ensamhet så har han blivit en gnutta excentrisk. Han samlar på udda objekt han hittar i den världsomfattande soptippen, och har en kackerlacka som husdjur. Hans namn är Wall-E. En dag störs hans bekymmerslösa existens av att en gigantisk rymdraket landar på jorden, lämnar en sond, och lyfter sedan. Denna sond  visar sig bli Wall-Es livs stora kärlek.
Under filmens första halva så yttras inte ett enda ord (mer än robotarnas försök att uttala varandras namn: "eee-vaaa. Eee-vaaa?" "Eve. Eeeve!" "ee-va!"), och det är den som är effektivast i sitt berättande. Likt Portal 2 så berättas då historien utan att berättas. Nu säger jag inte att andra delen av filmen är dålig (tvärtom -- i andra delen finns scener som är rättså underbara), men så fort Wall-E och Eve konfronteras med människornas tal så blir det en annan film, nästan.

Nausicaä of the Valley of the Wind

Flera tusen år efter ett allomfattande och allförstörande krig så har människan återupprättat samhällen på jorden. Kriget och dess fasor är numera en myt. På jorden breder sig en giftig skog ut vars ständiga expansion endast stoppas av människornas lika ständiga tillbakahållande medel. I Vindarnas Dal bor prinsessan Nausicaä vars godhet (och färdighet med svävare) överträffar de flestas. Istället för att döda skogens varelser som då och då kommer ut ur djungeln för att anfalla, så hittar hon sätt att leda tillbaka dem till sitt hem, bort från människornas värld.
Men de större imperierna bryr sig föga om skogens liv, utan är endast ute efter att strida, med båd djur och människa.
  Denna beskrivning gör filmen knappast rättvisa, då det var såpass länge sedan jag såg den. Det är hur som helst min favoritfilm regisserad av Hayao Miyasaki.

28 dagar senare

Om man aldrig sett en zombiefilm förr så skall man antingen se denna eller Dawn of the Dead (som jag i och för sig tror är en mer typisk ZOMBIEFILM än den förstnämnda). De två filmerna är de bästa inom den seriösa zombieskräcken jag sett. Zombierna i 28 dagar är av den typen som kan springa, är resultat av en sjukdom snarare än en förbannelse som återupplivar de döda, och smittar via både blod och bett.
  Precis som i alla andra zombiefilmer så måste protagonisterna välja sina allianser väl för att inte bli förrådda, och gemenskapen stärks när det är den lilla gruppen mot hela världens monster.

Musik

Hadestown

Hadestown är ett konceptalbum som berättar myten om Orfeus och Eurydike i en post-apokalyptisk värld. Här är Hades, dödsriket, utbytt till den underjordiska och enda staden (Hadestown) kvar i världen, där den enväldige härskaren Hades styr. Även om ett av villkoren för att få komma till Hadestown och jobba, och bli lönad för sitt arbete, är att aldrig någonsin återvända till jordytan, där djungelns lagar lyder, precis som det sig bör i en postapokalyps. Men på ytan finns fortfarande kärlek, som den mellan det nyvigda paret Orfeus och Eurydike. Men, som det sjungs i låten: "Hunger has a way with you/ there's no telling what you're gonna do/ when the chips are down, now that the chips are down". Eurydikes svält kan inte mättas med vackra dikter, något som Orfeus får lära sig den hårda vägen.

Spel

Mutant: Undergångens Arvtagare

Man har endast teorier om vad som tvingade människorna att dra sig tillbaka till underjordiska städer i forntiden, men en brett accepterad teori är att det var på grund av ett regn av kometer som föll över världen, vars effekter bland annat innefattade att en hiskelig epidemi spred sig på jorden -- Den Röda Pesten. Men detta påstådda kometregn var bara början, för det som följde var Enklavkrigen, då de många underjordsstäderna (enklaverna) ställde sig mot varandra, och stred till sista man. Dessa krig sägs ha varat i flera hundra år, och att den tekniska utvecklingen i lika många år var likriktad åt krigsmedel och andra metoder för att få övertag över de andra enklaverna. Till sist klev man upp till ytan igen, som i det närmsta hade glömts av efter så många år, och möttes av en värld full av upprättstående djur.
Denna teori är endast en av många som spekulerar i vad som hände innan den nutida historien började skrivas. Nu lever människor bredvid mutanter (människomutanter och djurmutanter) i städer över hela Skandien, även om de ickemuterade människorna i praktiken står över mutanterna.
Många zoner är dock fortfarande livsfarliga att beträda. Många av dessa så kallade Förbjudna Zoner är forntida städer, med torn som osannolikt nog fortfarande står i sin fulla längd, ända upp till skyn. I dessa zoner finns lika många ovärdeliga skatter som det finns styggelser och osynligt gift som dödar utan att märkas.

En del av charmen med detta rollspel är att det utspelar sig i det framtida Sverige, och de framtida varelsernas språk är en unik fabrikation som ger liv och stämning åt världen.
Mutant: UA är ett svenskt rollspel som gick ur tryck år 2009. År 2010 fick jag reda på att det existerade, och har sedan dess försökt få tag på alla böcker begagnat. Vissa av böckerna i serien övergår 2000 kronor i värde, i tryckt form.

Portal 2

Innan du spelar Portal 2, så bör du ha spelat igenom det föregående spelet. Men oroa dig inte, för det tar inte så lång tid. Den gemensamma handlingen i båda spelen är att du är en kvinlig karaktär som vaknar upp i lokalerna tillhörande Apperture Science. Under spelets gång är det en dator som komunicerar med dig genom högtalare. Ditt enda uppdrag är att överleva de utmaningar som ställs framför dig med hjälp av ett portalgevär, som kan placera två hål på separata ytor, men som tillsammans skapar ett hål i rummet av samma karaktär som en dörr. I Portal 2 är Katastrofen allestädes närvarande. Jag kan ärligt talat inte förklara handlingen utan att spoila det, så därför rekommenderar jag att du med omedelbar verkan går antingen går och ser walkthrough-videos på youtube av första spelet och trailer av Portal 2, eller helt enkelt trailers av båda. Att jag har meed spelet på den här listan borde egentligen tala för sig självt.

Machinarium

I Machinarium spelar du en robot som kastas ut från sin hemstad av till en början okända skäl. Du skall nu med hjälp av muspekaren ta dig tillbaka till staden och ställa allt tillrätta igen. Varje moment av spelet är ett sammanlänkat pussel, och när du löst det går du vidare till nästa region och får nya utmaningar. Staden ifråga styrs helt av robotar, och det finns inget som inte är tillverkat av stål eller liknande. Vid närmare granskning märker man att även fjärillarna och flugorna är robotar!
 Speldesignen är helt fantastisk här. Handmålade bakgrunder och minimalistisk bakgrundsmusik gör detta ganska så anspråkslösa spelet till en ren njutning. Medan pusslen avlöser varandra så presenteras man med en unik sammanhängande story och en spelupplevelse som är riktigt ovanlig.
Visst låter mina lovord pretentiösa? BRA.